Aprilbarnet i mig


Efter några grå och omvälvande månader går vi mot ljusare tider. Aprilbarnet i mig skrattar och sprudlar av iver inför sin födelsedag men också sista april, nu ska Uppsala bli en tradition även för oss.
Jag badade i ett blått hav av blåsippor i helgen. Jag njöt. Aprilbarnet sjöng högt.

Mitt i farten

Allt händer liksom på samma gång. Det slår mig ibland, att man hinner inte njuta av de bra sakerna för då kommer de rasslande i hög. Samma sak med de mindre bra, de liksom klumpar ihop sig och tar över. Just nu tror jag att jag tagit mig ur det mindre bra ikväll är bara ett återfall, stress kallas det också. Och att jag helst av allt vill slita av mig allt hår är nog av samma anledning, stress. Vem kom på det? Googlar man på stress får man 118 000 000 träffar. Gör inte det dig stessad?
Det som får mig att må bra och stressa mindre är alla dom som jag saknar, mina bästa vänner. Men längtan efter dom stressar mig också, att jag priorterar fel och funderar på hur alla andra (ja, det är ju så det känns) hinner åka Sverige runt för att fylla på sitt må-bra-konto när jag själv är förvånad när jag hinner en kort turné per kvartal. 2012 ska bli året då jag prioriterar om och om så bara vi hinner umgås en dag eller två så är det fler än inga dagar. Vi får ses i farten. 

Ett hej.

Jo, jag lever. Tänkte ta tag i detta inom kort.

En konstigt bra vecka.

Det är måndag. Jag har varit igång sedan 06. men ändå har jag inte ens hunnit med hälften av vad jag planerat. Datastrul. Det ska bara fungera. Hur svårt kan det va?

Försöker planera denna konstiga vecka. Jag har vattenfastmascara för det kommer behövas. Ännu ett flyttlass härifrån. Kanske är det denna gång jag kommer gråta som mest, för på något sätt är allt så definitivt nu. Det är bara vi kvar snart. Någon sa att jag ska se det som att då får jag fler ställen att besöka, fler anledningar att se mig omkring. Men, jag vill inte det. För jag vet att tiden inte räcker till. Fastän jag vill. Men jag glad för deras skull. Jag vet att sann vänskap klarar allt. Det är så vänskap fungerar, vi pausar ett tag och sätter på play igen nästa gång som vi ses. Så enkelt är det.

Som vanligt händer allt samtidigt, det är en intensiv jobbvecka, det är en intensiv fritidsvecka. Det här skulle vara min målgång men det verkar som om jag snubblar, måste hitta ett nytt sätt att ta mig över linjen.

Måndag: Fantastisk spännande eftermiddag med att gå igenom allt material vi processade på varumäkesdagen. Nu ska plattformen formas!
Tisdag: Presentera kommunikationsstrategin som jag fortfarande smattrar på, jag är beredd på bakläxa, jag vill ha det för jag vill känna engagemang igen.
Onsdag: Korrekturdag, nu ska trycksaker färdigställas innan sommaren.
Torsdag: Storytellingprojektet ska avlsutas, nu ska vinnarna koras och en strategi för hur vi ska använda berättelserna tar form.
Fredag: Säga hejdå till flyttlasset.
Lördag: Kärleksfest. Det här är början på en ny era i livet, nu gifter vi oss. Vi som i våra vänner. Detta är första nära vännen som gifter sig och jag ska packa ner en stor näsduk, för tårarna kommer rinna.
Söndag: TV-isnpelning i sommarnatten. Jag ska njuta.  


Gap.

Syndar så fruktansvärt denna dag.
Chokladboll 3 intages nu.
Snart grillbuffé.
Kärnvärden tar på krafterna. Eller inte värderna utan att förklara dem.
Typ.

Att välja rätt.

Vi ska på kärlekskalas om en vecka. Brölloptider. Fortfarande vet jag inte vad jag ska ha på mig. Klädseln är kavaj vilket egentligen innebär fritt spelutrymme att ha på mig precis vad jag vill. Men det är ju det, vad vill jag ha på mig?!
2009 var vi senast på kärleksfest då hade jag min favoritklänning. Bara haft den en enda gång men ändå kvalar den in just som favorit.

Hetta

Idag skulle jag inte ha något emot att befinna mig här och dessutom sitta i solen och glassa här
Nästa gång jag besöker ön ska jag förbereda mitt glassätande mer noga. Dock var chokladbollsglass underbart och väl värt en provning till.
Vilket kort hår jag hade 2009!

Vadå svullna fötter?!

Myggbetten har omformat mina fossingar. Det kliar.

Boktips?!

Behöver boktips, sommartips. Chicklitt.
Jag har redan läst alla av Keyes,
Ingmarsson, Rudberg, Hjulström, Leeb... dom vanliga. Nu behöver jag nya tips!
Vilken är din favortit cicklitt?!

Med mjöl i ansiktet.


När jag var yngre bakade jag mot betalning. Eller jag fick betalt för att göra något av det bästa jag vet; baka. Nu är det dags igen. Mormor har lagt en beställning nu ska jag bara fundera ut vad hon bör gilla bäst. Hallongrottor är mina absoluta favoriter. Recept? Nej, jag höftar mig fram. Ibland blir det blåbärsgrottor som det blev i helgen.

 


Upp åt väggarna


Hittat den snyggaste av tapeter. Dock vet jag inte hur en hel vägg med
detta mönster skulle fungera men en liten del gör mig i alla fall glad.
- Rosa och kurbits, kan det bli bättre?!


En onsdag med mig

I onsdags var före och efter. Det var dagen.  En dag vi jobbat inför hela våren. Tillsammans med 1467 medbogare har vi funderat på framtiden och vad vi vill.

Jag vaknade med handsvett (inte normalt) Jag åt frukost med handsvett. Jag borstade tänderna med handsvett. Jag gick till jobbet med handsvett. Jag steg in i konferenslokalen med handsvett.
Sen tog den slut. Nästan.

Som vanligt var mitt största problem egentligen vad jag skulle ha på mig. Det var en dag där jag antingen kunde välja att utnytja mina blotta 25 år eller leka att jag var lika gammal som alla andra. Jag valde det första alternativet. Sen rockade vi. Mina öron värkte, headsettet var tungt på mina små. Men jag rockade. Vi rockade. Allt rockade. Nu går vi vidare i vårat arbete med varumärket. Med oss har vi alla medborgarnas tankar och alla politikers, små färgglada lappar som påminner oss om att vi alla är rätt lika. En basal trygghet är viktigast. Sen kan vi få bli bäst. 

 


Upp-och-ner

Mina inlägg verkar vara gjorda när jag är uppe eller nere.
Idag är jag i mitten.  

Ett vitt band.

Vissa dagar kommer liksom allt över en på en och samma gång. Eller nätter. Jag är så trött. Det är varmt ute och det enda jag tänker på är vad ska jag ha på mig? Vad ska jag ha på mig som täcker ärret men ändå svalkar. Det var lättare förra året för då visste ju alla varför, det var så nyss men i år är ett år senare men solen svider fortfarande. Dessutom är jag rädd för att komma åt det, det är ömmar ju än. Undrar vad jag har på mig nästa sommar? Är det då jag kan ha bikinitrosor igen?   

Känns som allting vänder.


Måndagsfeeling

Det finns två lägen för mig på måndagar:
1. Yber produktiv
2. Yber trött

Men idag slår jag mig själv med häpnad och kombinerar dessa lägen. Men nu kom huvudvärken och tröttheten verkar vinna. Har dock hunnit med nästan allt jag skulle idag. Nästan. Nu är det fakturering som gäller.

Ett blankt papper.


Sånt här går jag igång på. Block med tjocka vita sidor redo att fyllas. Som bäst trivs jag när jag dessutom hittar en penna i mitt pennfodral som har alla egenskaper -glider fram över pappret, är svart och lite á caligrafi-hållet-känslan. Har varit på en fantastisk
sittning, en suveränt initativ med underbara föreläsare. Så bra så att man nickar åt varenda ord som sägs. Tack Mattias  och Navid

Jag gick nedför den gamla stentrappan och fortsatte att fundera över min tillvaro och frågan som vi fick:
- Vad vill du göra som du inte gör?
Svaret kom snabbt, jag vill skriva med båda händerna. Kanske är det en metafor för att jag vill använda mina händer mer än vad jag gör idag. Jag vill hem till mina pensalar och låta tankarna färgas.  

Hemligt recept.


Förövrigt gör jag numera världens godaste paj. Kokos och annat spännande knaprigt däri. Receptet håller jag hemligt tills vidare. Förra veckan provade vi med jordgubbar i, det fungerade suveränt bra och blev fantastiskt gott. Krispigt och segt på en och samma gång.

Färgglad


Det är så konstigt med mig. När allt är kaos och stress så går jag iväg och köper nya färgpennor och plötsligt är allt lite klarare. Jag är färgglad. Idag är planering i fokus och se så lätt det går bara jag har mina pennor i närheten. Kaos på skrivbordet får man liksom ta om man vill vara färgglad.

Fotriktigt.

Idag har jag gått en mil. Hur bra som helst. Men nu gav fötterna upp, som vanligt ska något strula till sig när jag fått upp tempot. Dumma trampdyna, att få ny hud tar en vecka minst. Jag får gå ändå. På häl.

Tidigare inlägg