Prosit.
Vi har friskvårdseftermiddag idag. Hur ska det gå med min allergi?!
Så att smilegroparna spricker.
I jakten på tid.
I helgen ska jag försöka komma igen. Springa ifatt mig själv igen. Eller kanske krypa. Idag har jag inte ont i huvudet, än, det är första gången på tre veckor. Det känns underbart. Men klockan är ju bara lunch. I helgen ska jag ut på mer vitsippsjakt. Jag kan inte få nog.
Svenskan och jag
Behandla andra så som du själv vill bli behandlad?
Igår var jag upprörd. Knöt mina skor och gick tillbaka in igen, i mig själv. Bort från allt. Måste sluta upp med att ta så illa upp, de vet inget om mig mer än det som står i sina journaler. Det är inte jag det är bara en del av mig som är fel. Och som är deras fel. De skämms över att de inte hittar vilken skruv som är lös. De borde skämmas över att jag sakta börjar vänja mig vid att de inte kommer hitta skruven heller och att de uppmanar mig till det.
Jag är inte bitter, jag är väldigt sviken.
Persiennen är fortfarande trasig. Som en påminnelse där uppe och på något sätt gör det mig trygg. För jag klarade det, då klarar jag allt.
Jag är inte bitter, jag är bara bäst. 
25 år senare...
... så börjar allt kännas rätt bra. Börjar vänja mig vid 5:an. Fast också hunnit svara fel på frågan om hur gammal jag är.
Välkommen.
Från en vecka till en annan. På två veckor blev det vår.
Nötskal
Sår som läker.
Idag är det ett år sedan de hyvlade mitt ben och grävde gropen i ryggen. Här skulle det passa med en före- och efterbild men egentligen är det inte så mycket att visa. Men för mig är det mycket ändå. Är okoncentrerad idag. Det gnolar oroande i magen och jag kanske börjar grina precis just nu. Som om alla känslorna fångas i en virvelvind som far genom kroppen. Kan inte riktigt greppa det. Trots att det är ett år sedan så är det ofattbart. När den tredje operationen genomfördes hade jag legat där i 16 dagar, tur att jag inte visste att dte blev lika länge till. Eller kanske mest tur att jag inte visste att det skulle vara sommar innan jag kunde gå helt normalt igen. Eller kanske mest tur att jag inte visste att det fortfarande skulle göra ont. Det är sår som läker, nerver som kopplas samman igen, hud som fastnar. På mig, i mig. Det kanske inte är så konstigt att jag är okoncentrerad idag ändå. Inte alls faktiskt.
Beslut.
Måste ut med inbjudningar snarast om det ska bli av. Om det nu blir av.
Rosa bubbel
Listat
Idag är en dag när allt måste bli gjort nästan samtidigt. Jag har en enorm utmaning framför mig imorgon. Strukturen är lagd men nu är det dom sista detaljerna som måste lösas och nya frågetecken har uppkommit. Att tygla kontorsråttor är tufft.
Hej bling.
- Den är jag värd.
Vilken fredag.
24
Med vita knutar.
Stort ska det vara.
Det här är kanske de coolaste ljuslyktorna som finns. Den största är stor. Gigantisk. Som ett litet huvud, ett ljushuvud. Och jag älskar det.
I verkstan!
Jag skriver egentligen bara för att skriva. Så bloggen inte dör. Fastän det har den nog redan gjort. Funktion?
Som en liten sköldpadda som smiter in i sitt skal. Men jag ska nog ta tag i det igen. För ord är ju det bästa jag vet. Som grädde för själen när de får flöda fritt. Felstavningar hit eller dit spelar liksom ingen roll ju, bara de flödar.
Solen steker på mitt ben. Jag är nästäpt som tusan. Kanske är det vår? Eller så är det bara polyperna som intagit en ny skepnad liksom visa att de finns där innan de snart ska tas bort. Skriver och skriver men nu har jag paus. Liksom rensa hjärnan från allt som heter strategi, strategiskt. Målgrupper och informationsbehov. Mitt behov nu är mat. Jag behöver veta vad som finns att äta just idag. Det är kaos på skrivbordet, men ett bra kaos för jag har dunderkoll genom mina olikfärgade överstrykningspennor. Fråga mig inte varför men sitter på laptopen istället för att docka mig till stora skärmen och det riktiga tangentbordet. Jag får liksom mer driv på skriften när jag är på laptopen, tangenterna är så lätta och det går att springa runt så fort. Dessutom har jag prytt (nä, det där med böjningen måste ha blivit fel, pyntat är nog mer rätt) min dator med nyckelorden jag arbetar med just nu. Eller snart igen. 
Söndags feeling
Kanske när jag var 14 år och det innebar ett gudstjänst med uppdrag. Sen föll det bort men nu. Söndagar är bra dagar. Som idag. Det känns liksom lite lugnare i magtrakten fram till si så där 17-tiden iaf. Det är därför jag gillar att Solsidan sänds kl 20, för då får jag en halvtimme till där magen mår ok.
Your life is my life.
Jag har fått en ny drog. Det är inte bara tidningen jag älskar utan orden. Alla orden. Kanske mest av allt orden från bloggen som nu vilar.
"Och jag kom just ihåg det jag så länge glömt: det finns inget mitt liv och ditt liv. Det finns bara livet. Och jag lever nu. Liksom du."
