När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Det är måndag. Jag har varit igång sedan 06. men ändå har jag inte ens hunnit med hälften av vad jag planerat. Datastrul. Det ska bara fungera. Hur svårt kan det va?

Försöker planera denna konstiga vecka. Jag har vattenfastmascara för det kommer behövas. Ännu ett flyttlass härifrån. Kanske är det denna gång jag kommer gråta som mest, för på något sätt är allt så definitivt nu. Det är bara vi kvar snart. Någon sa att jag ska se det som att då får jag fler ställen att besöka, fler anledningar att se mig omkring. Men, jag vill inte det. För jag vet att tiden inte räcker till. Fastän jag vill. Men jag glad för deras skull. Jag vet att sann vänskap klarar allt. Det är så vänskap fungerar, vi pausar ett tag och sätter på play igen nästa gång som vi ses. Så enkelt är det.

Som vanligt händer allt samtidigt, det är en intensiv jobbvecka, det är en intensiv fritidsvecka. Det här skulle vara min målgång men det verkar som om jag snubblar, måste hitta ett nytt sätt att ta mig över linjen.

Måndag: Fantastisk spännande eftermiddag med att gå igenom allt material vi processade på varumäkesdagen. Nu ska plattformen formas!
Tisdag: Presentera kommunikationsstrategin som jag fortfarande smattrar på, jag är beredd på bakläxa, jag vill ha det för jag vill känna engagemang igen.
Onsdag: Korrekturdag, nu ska trycksaker färdigställas innan sommaren.
Torsdag: Storytellingprojektet ska avlsutas, nu ska vinnarna koras och en strategi för hur vi ska använda berättelserna tar form.
Fredag: Säga hejdå till flyttlasset.
Lördag: Kärleksfest. Det här är början på en ny era i livet, nu gifter vi oss. Vi som i våra vänner. Detta är första nära vännen som gifter sig och jag ska packa ner en stor näsduk, för tårarna kommer rinna.
Söndag: TV-isnpelning i sommarnatten. Jag ska njuta.  

När jag var yngre bakade jag mot betalning. Eller jag fick betalt för att göra något av det bästa jag vet; baka. Nu är det dags igen. Mormor har lagt en beställning nu ska jag bara fundera ut vad hon bör gilla bäst. Hallongrottor är mina absoluta favoriter. Recept? Nej, jag höftar mig fram. Ibland blir det blåbärsgrottor som det blev i helgen.

I onsdags var före och efter. Det var dagen.  En dag vi jobbat inför hela våren. Tillsammans med 1467 medbogare har vi funderat på framtiden och vad vi vill.

Jag vaknade med handsvett (inte normalt) Jag åt frukost med handsvett. Jag borstade tänderna med handsvett. Jag gick till jobbet med handsvett. Jag steg in i konferenslokalen med handsvett.
Sen tog den slut. Nästan.

Som vanligt var mitt största problem egentligen vad jag skulle ha på mig. Det var en dag där jag antingen kunde välja att utnytja mina blotta 25 år eller leka att jag var lika gammal som alla andra. Jag valde det första alternativet. Sen rockade vi. Mina öron värkte, headsettet var tungt på mina små. Men jag rockade. Vi rockade. Allt rockade. Nu går vi vidare i vårat arbete med varumärket. Med oss har vi alla medborgarnas tankar och alla politikers, små färgglada lappar som påminner oss om att vi alla är rätt lika. En basal trygghet är viktigast. Sen kan vi få bli bäst.