När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Fredag. Jag är fortfarande sjuk, min hals är ut-och-invänd. Fattar inte. Brukar ju vara dag tre min snuva kommer och halsen blir normal. Jag låter som om någon klistrat fast en plåtburk för min mun, långt borta och nasalt. Febern är ett faktum, svettas, fryser och svettas, fryser. Bytte stad i tron om att det kanske skulle hjälpa men icke, idag har jag iaf efter övertalan ätit två gånger, frukost och lunch för att snart bli itvingad mer mat. Kanske det kan hjälpa att det blir min favorit men jag vet inte. Läste på en av de stora bloggarna om att denne bloggerska skulle försöka hålla sog från godis i tre veckor. Mina veckor ät många nu. Sen nyår har inte en bit slinkit ner. Fast jag räknar ju i och för sig inte popcorn till kategorin och tur är väl det för det är som hela jag skriker efter salt. Kanske har med febern att göra eller att jag tycker det ä rkul att vara elak mot halsen som är så elak mot mig. Eventuellt. Fredag var det. För en vecka sen, nästan, om vi lägger till en dag så var jag snart på väg norrut för fest, tur var ävl att jag gjorde det och att det var så förbaskat kul som det var om jag nu ska dras med detta skick.