När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Idag är jag tillbaka på kontoret. Det går sådär. Smärtan är inte lätt att ifrån se, eller känna. Den är konstant men mer eller mindre iaf äntligen.

Jobbar på, men i min egen takt. Sakta idag. För sakta. Marknadsundersökningen ska vara klar på måndag, det är jag som satt deadline och så är det. Jag har just läst igenom allt igen, och hittat stavfel, ord som hamnat fel och andra som hamnat jätte rätt. Hittat lite som borde läggas till och annat som borde dras ifrån. helt enkelt en rejäl genomgång. Nu är det inte mycket kvar. Så jag borde bli klar idag, eller eventuellt imorgon. Det måste jag. För min egen skull. Dock tar det hela längre tid att skriva ut än vad jag anade, filerna är gigantiska. Stora. Maximala. det är tyst här, mitt smatter stör kanske vad vet jag, men nu lossnar det känner jag, skrivkrampen. Prestationsångesten kanske är över, eller bara vilande.