När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Dagarna går. Idag är tredje gången gilt, så jag håller tummarna, när jag inte håller mig om magen som har fått frispel, lever sitt egna liv och gör ont, ack så ont. Men jag kan inte klaga, jag har inte ens ett skrubbsår i jämförelse. Där är det nästan så att man kan snudda vid molnen, jag är glad att det inte var jag som vaknade på en sal med 6 andra idag och får besked om att en av dem flugit iväg. Slutat andas i sängen bredvid. Kall. Men ändå njutfullt.

Helgen har varit fylld av bildletande, hittat de där misslyckade med solens strålar som stör men ibland så faller de rätt, som ett magiskt skimmer, som nedan, när vi alla var samlade. 2+3 är fem kusiner.