När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Går in i första riktiga semesterveckan. Underbart. Om det inte var regn. Om det var sol. Så jag åker hemhem en stund, laddar inför torsdag och tänker att det är rätt häftigt att komma på intervju. Första gången jag skickar in något och så kommer jag till livestunden. Det räcker för mig egentligen, bara vetskapen om att ha kommit lite längre än de andra. Så nu läser jag, funderar och ska skissa på vad jag vill. Med allt. Visa det bästa av idéer. Inte halvdant utan fullt ut ska jag försöka för annars ångrar jag mig om jag inte satsar fullt och faller. Bättre hoppa högst och ramla. Något sånt. Och allt kommer gå bra bara jag får lite sol. Lite gyllene hy och stora glasögon. Längtan till Gotland bara växer.