Röda rosor.

Nu är det så där igen, det knarrar under fötterna av kyla, luften är fylls av kristaller och astman är nära. Men vackrare än så här blir det nog inte. Ute. Inne är det mest oväder, tidsbrist och magont. Men vacker är det. Ute.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback