När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Lyssnar på de bästa av låtar.
Säg vad du ska säga, gör det nu. Så enkelt och så svårt.
Varje textrad kan jag utantill och ibland önskar jag att det var jag som formulerat just de där raderna.

Plockar ihop badrummet och delar av köket, nånstanns i det undermedvetna känns det som en packning för flytt. Men inte nu. Glädjande mail fick mungiporna att hoppa i höjden. Ett hej och hur mår du som känndes ända in i kammrarna. Snart åka söderut igen. Funderar på om det där över telefon går att få in i kalendern, tveksammt men, ändå lite kul. Medresenären väckte mig av en ofrivillig garderobsstädning. Det låg skor i en hög som jag anade jag skulle få lov att skiljas ifrån. Kläder jag i ärlighetens namn inte hade en aning om kommer gå åt samma håll, tydligen. Min röst är för svag för att skrika nej. Men, något positivt är att det blir plats för nytt. Om det där med städmani är något som går i arv ska jag aldrig skaffa barn. Stackare. Hittade en av mina älskade dunvästar, ska återinvigas ikväll, i månens sken.