När gnistan slocknar.

Igår beslutade jag att lägga ner. Idag tänker jag om. Tänker att jag ska inte göra något förhastat. Det är något som skaver under huden, det kliar och nästan värker. Kanske är det mitt sätt att reagera, kanske inte. Juni har hunnit ifatt och jag sörjer. Att inte morfar har plockat lingonen vi kokade. Att jag är feg. Längtar oerhört till helgen. Hoppas på att vi kan fira tillsammans alla, det var så längesedan sist. Skratta åt att tre av oss barmbarn är ljushåriga och två mörkhåriga.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback