Inte vet jag men kanske.

Dagarna försvinner. Igår blev jag mörkhårig igen, vissa kommer kritiskt säga att det är svart. Idag har kommentarerna om likhet rammlat över mig. Jag skrattar. Tar det som trevliga komplemanger. Min jobbhög växer, idag med sanslös hastighet, från 40 enkäter kvar till 400. varje gång jag ser en sax tänker jag klipp men, jag ska försöka hålla mig. Kanske. Ikväll är det Sundborn och jag hoppas på att virra bort mig bland Carl Larssons snirklande blomrankor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback