När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Pinsamt. Fruktasnvärt jobbigt. Pinsamt. Övertröttad är nog bara förnamnet, nu blir jag säkert sjuk med min tur. Jag förblöder genom näsan och har ångest över pluggandet. Det borde inte vara så här svårt att göra något suveränt. I nästa liv ska jag inte vara perfektionist, det är bara jobbigt att kliva över lik. Dagen i Gävle var ok, konstigt bara att jag inte kan säga nej till jobb när jag inte vill eller faktiskt har möjlighet. Det finns inte tid nu och mitt diskberg växer. Paniken är lavinartad.