När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Tröttheten är större än gigantisk. Blickar ut över Lugnet och tänker att ansökan måste bli bra för jag vill det här. En lång ofrivillig cykeltur på morgonen, ett återseende som jag gärna hade undvikt och sedan iväg uppför långa backen. Det ska visst bli regn idag och varenda gång jag kommer åt knappen så att radion går igång tror jag Orup ropar "bara regn hos mig", fyndigt RixFm (eller inte). Planerar och strukturerar. O-ringen närmar sig och det kommer bli en repris av Östersunds-bil-packningen, förstår inte hur allt ska kunna få plats, min egen packning måste jag komma ihåg att minimera men det kommer bli svårt för myggmedlet kommer ta stor plats. Tror aldrig jag bott så flott som vi kommer husera, kommer bli lite galet, extremt kul och flummigt till max, fyra personer konstant en vecka dag som natt. Längtar tillbaka till fjällen, det var ju ändå ett halvår av mitt liv varje helg som jag spenderade där. Kär återresa, kär återkomst. Filar på fotograferingsschemat för de nya studenterna, tänk om någon kunde ana hur mycket jobb det ligger bakom varje liten detalj, jag önskar att jag inte visste just nu.