Livets stilla gång.
Vackert.
Oerhört vackert. Stillsamt och fridfullt. Sorgen var inte störst utan glädjen över att vi var tillsamans alla och har en del av honom vandrande, dansande och leende inom oss. Mina ord fick minnerna att svämma över och det känndes konstigt; att den yngsta av alla, jag, var den som fick de andra att inte kunna hålla emot. Det smärtade ända in i benmärgen när de brast i raden bakom, förtvivlan och obeskrivlig tomhet. Tårarna var fyllda av stunder tillsammans, minnet av det som varit. Men, det var ändå den gyllene blänkande medaljen som sa mest där bland de blommande prästkragarna; världens bästa morfar.
Bred dina vida vingar.
Oerhört vackert. Stillsamt och fridfullt. Sorgen var inte störst utan glädjen över att vi var tillsamans alla och har en del av honom vandrande, dansande och leende inom oss. Mina ord fick minnerna att svämma över och det känndes konstigt; att den yngsta av alla, jag, var den som fick de andra att inte kunna hålla emot. Det smärtade ända in i benmärgen när de brast i raden bakom, förtvivlan och obeskrivlig tomhet. Tårarna var fyllda av stunder tillsammans, minnet av det som varit. Men, det var ändå den gyllene blänkande medaljen som sa mest där bland de blommande prästkragarna; världens bästa morfar.
Bred dina vida vingar.
Kommentarer
Trackback