Kan du se mig från himlen?
Som om jag saktar ner. Försöker gripa mig an verkligheten på mitt sätt. Läser annonser och kanske jag kan läsa den riktiga är jag anländer imorgon kväll, om modet finns och orken finns att sluta låssas. Blev påmind om att packa ned svarta skor och någonstanns där mellan dusch och väskan förtod jag att det är på fredag. Fredag. En sista gång på länge, för det är så jag vill tro att det är, det är inte för alltid utan för nu. Stor tomhet men ändå inte på det sättet jag trodde utan en känsla av accepantans för att det är livet. Vi pratade om i våras, att efter alla stötar och snubbelsteg kan hösten inte bli annat än vackrare. Att det kan inte finnas mer ont, men, samtidigt ljuger vi för oss själva, vi vet att det finns så mycket mer som kommer hända, det är bara en fråga om tid, kanske lånad tid. Orken finns fortfarande inte, jag måste hämta kartonger och tröjor men, det får vänta för orken är nedpackad och sparad tills på fredag, han har lovat att jag får hålla hans hand, krama den och gripa efter tröst; antar att det är det syskon gör; ställer upp för varandra om och om igen även om orden emellanåt är alldeles för elaka och dumma. Vi ljuger för oss själva och lär varandra tänja på reglerna för att sedan själva bli drabbade. Nederlag kan vara början på nått bra, om stormen gör dig starkare, lite bättre och lär dig att inte göra det om igen. Något vackert i ett nederlag när alla broarna är brända och man inser att vem som förlorat mest är en själv. Om man inte satsar något förlorar man inget känns inte som en nyhet men orden har fått mer betydelse, kanske är det så det är; rädslan för förlust är större än rädslan för vinst så vi hoppar av tåget liksom för att rädda oss själva. Saktar ner, men förstår inte, ena dagen så levande nästa dag är hoppet borta och kanske är det då man vet, att när hoppet tar slut är alltet ett minne.
Skriver några rader som säger allt, att det är vi som gör tolkingen, utifrån våra förutsättningar, förhoppningar och försvar tolkar vi, överanalyserar och funderar lite till. Det är inte enklare än så.
Skriver några rader som säger allt, att det är vi som gör tolkingen, utifrån våra förutsättningar, förhoppningar och försvar tolkar vi, överanalyserar och funderar lite till. Det är inte enklare än så.
Kommentarer
Postat av: Krist
Vi släktingar måste hålla ihop vet du. (Läste på A:s blogg :))
Postat av: Författaren
Slit dem med hälsan du är ju värd allt gott på denna jord, synd bara att jag alltid ska skriva saker som gör ont också :)
Postat av: JS
Jag vet att ingen kan vara annat än stolt över dig. Jag har på känn att din saknade såväl som min visst ser oss och spricker av stolthet. Inte för att vi alltid lyckas med allt, inte för att vi alltid plockar alla poäng men för att vi alltid försöker överträffa oss själva och andra.
Trackback