När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Det är väl så det är antar jag. Att vissa dagar är tomheten större, saknaden störst och avståndet obegripligt långt. Men, egentligen är det inte längre än förut, i hjärtat är platsen densamma som alltid. Våra speciella ögonblick kan jaga bort rynkorna i min panna, få smilegroparna att krampa och sprida värme genom hela kroppen. Till er, nära men ändå långt borta. För upplevelserna, för kramarna, för vänskapens skull. Vad vore livet utan vänskap, de som alltid finns där. På andra sidan stan, på samma gata eller i väst, i öst, i söder och norr, på andra sidan havet.



Och jag önskar dig tillbaka. Clarar mig inte utan dig verkar det som.