När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Att vakna minuten innan klockan ringer är att vakna nöjd. Att sätta fotsulorna mot golvet och upptäcka att det är varmt istället för fackning freezing är goda tecken på att dagen kan bli bra. (Med betoning på "kan", mitt nivå av optimism är rysligt låg). I min iver och underbara upptäckt att jag banne mig kännde mig piggare slängde jag upp rullgardinen genast och allt kom att bada i sol, även dammråttorna som på något förunderligt sätt växer till sig från en dag till en annan. Planering av dagen och frukostätande. En timme senare; fruktansvärd huvudvärk och så har den där sablans ångesten slagit till igen. Mår konsant illa. Retorik vid 16 och innan dess måste  tillvaron vara mer än ok. Sen ska jag åka tåg för imorgon ska jag till min gammle tandläkare och få beröm, hoppas jag. Hunnit med att sortera lite kort också, fotografier som jag placerat ut här och där för att känna mig mindre ensam, så tragiskt det kan bli.

Och ja, det är inte bara skolplanering just nu utan större planer smids också. Hoppas på att både en eller flera går i lås och det snart.