När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Hittar på mer och mer jag hellre vill göra än att sitta här med glasögorna på och en begynnande nackspärr bara för att jag måste kika i boken vad mina händer ska printa in och som sedan huvudet skall förstå. Massa konstiga och knasiga tankar som att jag har haft glasögon i 12 år och trots det är det nog knappt ens hälften av vännerna som sett mig i dem och detta är inte för att jag inte använder dem utan snarare för att vi inte har tid att ses. Tråkigt men sant. När man var yngre var livet enklare och tiden för att bara vara gigantisk.