När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Emmas skattkammare

Nu har det gått en vecka sedan vi kramade om varandra och vinkade. Tiden går fort. Har alltid lägtat efter fredagarna, denna femte dagen i veckan har alltid varit si så där lagomt festlig bara i sitt varande. Men inte idag, upplevde mitt livs två längsta föresläningar som jag själv skulle ha kunnat genomföra ack så mycket bättre. Cyklade hem i spöregnet med en fläck på baken som man kunde tro var något annat än regnvatten.Kastade av mig kläderna och glömde för några minuter av att jag inte var hemma där iaktagare utifrån möjigen kan vara en gran, här i stan gladde istället ett gäng trafikskoleelever. Iväg till friskis och svettades för att sedan inleda vad jag trodde en sån där barndoms fredag. Men icke. Har ätit favoritmaten i min ensamhet och tyckt synd om mig själv. Men, nu har bättre vetande innfunnit sig och jag får sällskap snart snart. Dessutom kommer storebror förbi senare och säger godnatt på sin resa nedåt. Trots att jag nu har mungiporna uppåt så har en stor känsla av saknad och tommhet infunnit sig. Vännerna fattas mig men några bilder gör att skrattet bubblar loss. 

hej kus! Tänkte bara säga att jag sprang på din kompis henrik engström idag på birka terminalen i sthlm! Kram på dig
/Anna