När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Kroppen är som klister men humöret är konstigt nog på topp. Målar naglar, scrapbookar (eller hur blir det i plural?) och funderar på middag. Sjunger högt och förvånas över att jag vågar. Känner mig förväntansfull av ingen anledning, vilket är intressant -tänk vilka känslor en ivägskickad tenta kan ge, tänk att jag hann klart. Frihet. Kvällen är fortfarande oviss, det ska firas men hur får kvällen utvisa. Äntligen har vi båda tid för varandra och krambehovet är gigantiskt. En vända på systemet blev en rejäl sådan, men det är tillåtet när man gjort två tentor á la de största någonsin på loppet av tre dagar. Livet som statsvetare är hårt, riktigt hårt.