Det här är mitt liv.
Egentligen borde jag inte ens reflektera över det. Jag vet att jag inte borde men ändå gör jag det. Jag försöker lägga om tankarna och tänka på annat men så är jag där igen. Söndagar. Men, så låter jag tankarna vandra fritt igen och blir glad ända innifrån djupet, inser det jag vetat hela tiden, att det som är "mitt " är det bästa som finns. Min kärlek, mina vänner, min familj, och egentligen när jag tänker på det hela tillvaron är ganska så riktigt jäkla underbar. Jag måste bara tillåta mig njuta, luta mig tillbaka ibland för jag vet att dom finns där om jag faller igen. Om pressen ökar och jaget förminskas så kommer de finnas där, därför ska jag hoppa och våga, mitt skyddsnät hoppar med mig. Och jag, jag är lyckligare än andra. För det här är mitt. stångtjärn idag??!! hör av dig! :D
Känns som om när jag läser detta inlägg får jag de första raderna en stpr klump i halsen, en oroskänsla jag inte är bekant med.
Jag fortsätter läsa och oroskänslan är som bortslagen, du är fasiken helt galet underbart bra på att sätta ord på hur du känner.
Jag blir rörd och sitter här och ler med tårarna på kinderna och önskar att jag kunde få en puss jag med.
Vi finns här, alltid Emma. Hoppa, hoppa tillsammans
Kramar
grymt skivet emma!
du vet hur det känns den här gången så det kommer inte ske, kroppen kommer säga ifårn tiidgare lovar:)
puss ssssssssssssa
ja på någotvis är det skönt att bara skriva ner tankarna ibland. har svårt att säga vissa ord, men dem flyter på och kommer ut ur mig via tagentbordet lättare istället.
kramar!