Tvärtemot Emma
Läste just en artikel om hur de böcker vi läser som barn präglar oss som vuxna (enkel sanning att ta in) Att de barn som lär sig läsa i ung ålder oftast får problem med ögonen tidigare men samtidigt kommer gå långt i livet och oftast har en "fin" akademisk examen eller andra diplom att hänga på väggen. Men intressantast av allt var nog de tankar som fördes fram om de barn som identifierar sig med de karraktärer de läser om i dessa böcker liksom när andra ser dig som individ i någon av de karraktäer som finns i dina favorit böcker. När du själv identifierar dig innebär detta att du accepterar dig själv precis som du är, när andra ser dig i dessa karraktärer bekräftas denna acceptans du har gjort av dig själv (oj nu blev det rena rama c-uppsats krånglet)
Så vad säger detta om mig? Emma-böckerna lästes fram- och baifrån, upp- och ned.Visst likheten mellan karraktären Emma i böckerna och mig själv var slående men jag ville liksom inte erkänna det som yngre. Men nu, jag inte bara är som Emma tvärtemot utan, jag är tvärtemot Emma.
Och detta om att de som lär sig läsa i ung ålder får problemmed ögonen tidigt, självklart vet jag det -läsa kunde jag redan vid 4 års ålder och blev glasögonorm redan i 3:an men då hade jag också malt igenom alla böcker i min närhet så jag förstår slitaget. Så nu hoppas jag på resten som föjde oss tidiga läsare, en "fin" akademisk examen låter finemang.
Yes, it´s me...