När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Den här dagen förra året, 2006, var en speciell dag. Nu i efterhand skulle man kunna säga att det var ett nytt startblock framför mina fötter och jag sprang utan att någon bad mig om det, sprang in i en gigantisk lyckobubbla. Denna dag 2006: Körkort. En bejublande mitt- i- prick- uppkörning. Men mest en underbar kväll i fackelsken och brasa. Curlade för första gången och knät var blått en månad efter. Generad konstant. Munnen babblandes konstant, vi hade ju så mycket att prata om. Nervositeten var som störst när vi skulle ses, skulle vi våga prata lika mycket även i verkligheten(?); vi pratade ännu mer. Den här kvällen är minnesvärd, kvällen i toppstugan var toppen och umgänget var som varm hallonsylt på glass, en oslagbar oväntad härlig blandning. Kvällens avslutning var bäst, i facklans sken, i kylan och snön. Hand i hand.