När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Allt har vänts upp och ned. Min dator är bränd, mina dokument, mina minnen - mitt allt är borta. Efter en natt utan sömn och stor panikångest satt jag mig på tåget till mamma/pappa med en tung väska, vet inte hur länge jag stannar men när dom är i närheten måste jag i alla fall skärpa till mig och tillsammans med dom så kan jag lugna ned mig lite. Jag vet inte hur jag ska förklara hur det känns. Visst tänker väl ni, vadå en dator är väl inte så farligt. men tänk dig då att på den datorn finn ALLT, verkligen ALLT. Framför allt ligger din C-uppsats där och backupen som gjort går inte att öppna. Livet regnar just nu. 

Nått trevligt har hänt tror jag också i allt det dystra. Någon har lagt till mig på msn, misstänker att det är någon som jag verkligen vill ska ha letat/snokat/sökt upp min adress som faktisk har gjort det hur ofattbart det än är. Fast vet ju inte om det stämmer, men är det "den" E så blir jag glad, riktigt riktigt glad. Då kanske våren är räddad. Känns spännande, frågan är ju bara hur personen lyckats hitta mig? Kanske den 6:e december och efter några glas glögg vet jag. Det är häftigt. Trevlig, snäll, vänlig, humoristisk, SJUKT snygg, lugn, MUSIKER och ja... vad kan man annat än drömma göra...

Sitter hos bror G och skriver ned intervjuer, lyssnar på H ljuvliga stämma, snacka om att vara i målbrottet si så där en sex år försent. Jätte trevligt. G skämmer bort sin lilla syster också och servar med saft och annat smaskigt. Kan nog vänja mig vid detta.