När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

"Media är snuskigt
DN är en otäck tidning med ett intellektuellt förfall"

Det är inte mina ord det är vår forne statsministers, det är skrämmande. Om du inte såg sista delen av dokumentären på den statliga televisionen om GP, du missade något. Bra av SVT att visa dokumentären och jag tror att mångas bild av den forne ledaren blivit drastiskt förändrad. Nivea har många egenskaper som inget visste om. Många åsikter och många uttalanden som gjorde att jag missade att ta en tugga på äpplet i min hand och istället tuggade i tomma luften. GP talar om uppenbarelser och jag blir mörkrädd. Shit så intressant dokumentär, mer sånt här SVT.

Myste kvällen lång och tittade på kuslig film som var ruggigt bra. Framtidsprat och därefter den vanliga skrattattacken som utlöses av E:s vassa skäggstubb. Tidig väckning i morse gånger flera, slutligen frukost runt det runda bordet med grabbgänget alla smaskandes på E:s supergoda havregrynsgröt som måste innehålla nått sepciellt som "vi vanliga" inte har i, men han nekar. Promenaddags och som vanligt alldels för mycket kläder, mössan känndes dock betryggande att ha övet mitt hår som är en stor katastrof.

Dag ett av tentaschemat har påbörjats, går inte frammåt men likt en seg snigel kryper jag mig genom texterna. Ska bli skönt att lägga denna delkurs bakom sig även om den varit intressant. Redovisningen igår gick kanon, vår examinator verkade gilla vår lösning mycket bra och vårat retoriska knep med de gröna tröjorna på oss som symboliserade vår ekologiska stat. Tror en av de andra grupperna blev en aning putta på att hon tog vår grupp som det "goda exemplet" dagen lång, men vi njöt.

Ikväll blir det förhoppningsvis kåren och så ska jag lära mig dricka wisky (kanske stava det också...) E och H har tagit dte som sitt stora uppdrag för kvällen, kan bli spännande att gå upp sju imorgon för att plugga.

Körde tillsammans med Mamma söderut på fredagskvällen genom ett vårlikt södra Dalarna, idag åkte så hela familjen uppåt igen för att hälsa på bror i ett allt annat än vårlikt landskap, men nu skiner solen igen.

Gårdagen ägnades åt plugg och tempot var alldeles perfekt -precis mellan press och stress. Funderade länge och väl på varför arbetet gick så oerhört bra som det gick och anledningen var ganska skrattretande; att höra pappa slammra på sitt kontor vägg i vägg känndes tryggt och gjorde att jag kopplade av helt och hållet. Tror nog jag är en varelse mer beroende av andra männsikor än vad jag anar. Det har varit skönt att vara hemma och blivit ompysslad och dessutom komma tidigt, tidigt i säng. Lördagens konsert blev familjär och trevlig även om jag som vanligt fick nya noter innan det var dags att spela vilket alltid ger en viss nervositet. 

Vägen upp idag blev en aning obehaglig resa. Vid Kupolen bröts vårt musiklyssnande av trafikrapport som talade om att en olycka hade skett mellan Borlänge och Falun.  Långa köer möttes vi av redan i utfarten på grund av olyckan och när vi precis stannat till och ytterligare två bilar bakom oss kommer en bil som inte hinner stannar och kör rakt in i den bilen som var nummer två bakom oss. Krachen är ett faktum och det strös bilar åt alla håll bakom oss. Men vår bil stod stilla och inte en skråma, frågan varför vi klarade oss kom genast upp i huvudet. Vi vet fortfarande inte hur illa olyckan bakom oss blev men ambulanser och brandkår kom i full fart och samtliga i två av bilarna kördes iväg med blåljus. Jag blev oerhört rädd och känner mig fortfarande lite skakis. Obehagligt att komma till sjukhuset och hälsa på bror med vetskapen någonstanns i bakhuvudet att vi hade alla kunnat hamna där fast av andra skäl. Livets vägar kan plötsligt ändra riktning.

Borde inte vara trött, den alldeles sagolika vårsolen borde ge mig energi men tyvärr är ögonlocken tunga oavsett tidpunkt på dagen, jag får skämmas. Mycket händer samtidigt som inget händer. Skolan är det grupparbete till max och det är spralligt värre, tänka sig att det kan vara så skoj att ordna kaos i ett land utan något, frågan är väl om vi kommer lyckas ordna allt tills nästa vecka, oavsett resultat så har vi fruktansvärt skojigt tillsammans i "femgänget" där vi alla har våra små egenheter och skrattar gott åt S lockelse för doften av lösningsmedel.

Plockade fram den röda cykeln igår och återupplevde vilket underbar frihetskänsla det är att känna vinden flyga genom håret och benen trampa runt, runt, tänk bli rlika förvånad varje år att jag fortfarande kan tekniken, allt ramlande på gräsmattan som knatte gav tydligen resultat. Spenderade en del av eftermiddagen hos bror även idag för att sedan komma hem och fastna framför TV:n en stund innan pluggandet kom igång igen. Känns som om jag gått in i en ny tid i livet, kanske det är åldersnoja eller nått annat, men tänker mycket på hur snabbt allt går samtidigt som vissa saker känns ofattbart längesen fast det var nyss. Jag skulle vilja trycka på paus ett ögonblick och stanna upp för att njuta av att livet faktiskt lever, ta vara på dom där små ögonblicken som är som energipiller och som efterlämnar fullständig lycka. Tror dagarna på sjukhuset har gett mig ett nytt, annat perspektiv på verkligeheten, innanför de vita väggarna händer så mycket med tankarna. Jag önskar att vi alla fick pausa ett tag och få tid att säga till våra nära allt vad vi känner, här och nu. Under natten gick två av storebrors rumskamrater bort, två av sex personer, det ger perspektiv på hur snabbt livet kan förändras och hur viktigt det är att ta vara på nuet, nu.