Vägar
Körde tillsammans med Mamma söderut på fredagskvällen genom ett vårlikt södra Dalarna, idag åkte så hela familjen uppåt igen för att hälsa på bror i ett allt annat än vårlikt landskap, men nu skiner solen igen.
Gårdagen ägnades åt plugg och tempot var alldeles perfekt -precis mellan press och stress. Funderade länge och väl på varför arbetet gick så oerhört bra som det gick och anledningen var ganska skrattretande; att höra pappa slammra på sitt kontor vägg i vägg känndes tryggt och gjorde att jag kopplade av helt och hållet. Tror nog jag är en varelse mer beroende av andra männsikor än vad jag anar. Det har varit skönt att vara hemma och blivit ompysslad och dessutom komma tidigt, tidigt i säng. Lördagens konsert blev familjär och trevlig även om jag som vanligt fick nya noter innan det var dags att spela vilket alltid ger en viss nervositet.
Vägen upp idag blev en aning obehaglig resa. Vid Kupolen bröts vårt musiklyssnande av trafikrapport som talade om att en olycka hade skett mellan Borlänge och Falun. Långa köer möttes vi av redan i utfarten på grund av olyckan och när vi precis stannat till och ytterligare två bilar bakom oss kommer en bil som inte hinner stannar och kör rakt in i den bilen som var nummer två bakom oss. Krachen är ett faktum och det strös bilar åt alla håll bakom oss. Men vår bil stod stilla och inte en skråma, frågan varför vi klarade oss kom genast upp i huvudet. Vi vet fortfarande inte hur illa olyckan bakom oss blev men ambulanser och brandkår kom i full fart och samtliga i två av bilarna kördes iväg med blåljus. Jag blev oerhört rädd och känner mig fortfarande lite skakis. Obehagligt att komma till sjukhuset och hälsa på bror med vetskapen någonstanns i bakhuvudet att vi hade alla kunnat hamna där fast av andra skäl. Livets vägar kan plötsligt ändra riktning.