När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Onödigt uppvknade, idag är en sån där dag då molnen verkar ha hopat sig på min annars så blå himmel. Grått ute, grått inne och har samtidigt tvingats inse att jag inte kommer palla med den där extra kursen denna termin, jag måste ha åtminstonde nätterna fria för är det något jg är i stort behov av så är det sömn. Med mina svarta ringar under öhonen som sällskap tog jag mig i kragen idag och gick till hälsoaffären och återkom hem med en flaska upppiggande medel nu är det bara att hoppas att det ger verkan, järnbrist var odet på mitt tillstånd som snurrar(dock inte total hjärnbrist vilket känns bra)

Diska och plugga innan det är dags att hoppa på tåget, trodde jag skulle kunna slippa åka med den sena kvällsbussen men tyvärr, imogon är det Tandarien som gäller och natten kommer ägnas åt att försöka lösa det problem som detta grupparbete har ställts inför.

Järnbrist och snart slut på plats i hjärnan är dagens insikt.