När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Solsken och sommartider. Plockade fram solstolen och har setat dagen lång med trynet i vädret och med tentapluggandet som enda sällskap förutom de små fåglarna som vajade högt upp i björkarna trallandes på en vårvisa. Kanske det är det här som kallas kvallitetstid, åtminstonde i mitt så kallade liv och hur illa är inte det om man börjar räkna pluggande inför tenta som kvalitétsmärka sekunder.

Två underbara händelser i solskenet utanför röda hemmet:
Favorit ängel H ringde från sydligare breddgrader och där satt jag i den blårandiga stolen med tårar forsande på kinderna, vet fortfarande inte varför de rann kanske för saknaden är så otrolig eller så för att jag blev  fånigt lycklig av att höra hennes röst.
Prasslade till och nedför slänten kom sommararbetskamrat J och pojkvän, glada konstaterade vi att vi blivit grannar och samtidigt förundrades vi över att vi inte sprungit på varandra tidigare.

Gårdagens impuls bio var härligt rolig. Ironiskt nog skulle huvudkarraktärerna utgöras av min E och jag själv, han som den manlige huvudrollsinnehavaren med arbete som msuikproducent, och jag som den kvinnliga huvudrollen vilket utgjordes av en ordbajsande skrivbent. Men roligaste av allt var nog mannen i biosalongen med skrattet som lät som en hel grisfarm. Nöff.