När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Igår gjorde jag min premiär på Mariannes och Jazzklubben vilket gör att jag kommer vara uppbokad varannan torsdagskväll kl 19.30 framöver. Det var som att gå rakt in i någon film; känslan, stämningen och lukterna -allt. Medelåldern var högre än högt menmed E:s, H:s, L:s och min närvaro sänktes den mer än mycket. Det blev verkligen till en perfekt kväll med stort "P", avslappnat och mysigt. Jätte kul att träffa gamla T och prata musikminnen, tänk om det inte var för honom kanske min största passion i livet hade fått ett tragiskt slut för snart fyra år sedan när rälsen tuffade in i min mun. Jazzflöjt kanske är det häftigaste man kan spela, jag ryser av välbehag. Jätte trevligt att träffa L också, chokladbollen och cocacolan vi kostade på oss var som glitter över en redan glittrande verklighet, dock en aning jobbigt med alla äldre män som sluddrade i rutiga flanellskjortor och var precis vid oss hela tiden. Kvällen blev mer perfekt än vad jag hade kunnat ana, dessutom alltid lika kul att se E och H in action och samtidigt känna sig stolt över dem då inte bara en gammal musikstofil utan tiotalet berömmde dem för deras ultimata ljudskötsel och dessutom deras val av flickvänner vilket vi kunde skratta gott åt.

Packar för helgen och Stockholmsresan, så stor väska som möjligt med så lite i som det bara går så jag kan fylla upp den med nytt. På söndag blir det en heldag med E och någon trevlig aktivitet, blir en rikigt riktit bra helg med tanke på att jag just läst den sista sidan i tegelstenen för denna vecka.