En månad kvar
Om en månad är man så på väg mot slutet, eller kanske är det som 21 som livet börjar? Jag njuter i högsta grad av mitt liv som 20 (om man bortser från hjärtvärk och stress genom skolan) och det är nästan lite sorgligt att jag snart blir tant.
Går kvällen blev en trevlig tillställning med J och S, skrattgroparna lider fortfarande av våra skrattattacker. Att S kan slicka sig på nästippen är ju nästan så knasigt så det inte finns nått roligare.
Nu: Dags för tacos och en mysig kväll framför TV:n och möjligtvis ett lite M.I.G-spelande. Hela dagen har i överigt ägnats åt sovande och pluggande och på håll har jag hört kommentatorerna berätta om Skidspelen på Lugnet.
Går kvällen blev en trevlig tillställning med J och S, skrattgroparna lider fortfarande av våra skrattattacker. Att S kan slicka sig på nästippen är ju nästan så knasigt så det inte finns nått roligare.
Nu: Dags för tacos och en mysig kväll framför TV:n och möjligtvis ett lite M.I.G-spelande. Hela dagen har i överigt ägnats åt sovande och pluggande och på håll har jag hört kommentatorerna berätta om Skidspelen på Lugnet.
Kommentarer
Trackback