Inspektion
Det är bra nu.
Idag är det date med Sofie som gäller innan vi säger hejdå för en tid på nio månader. Det har gått nästan tre månader sen sist, tre månader som kännts likt tre långa år och nu är det alltså dags för tre gånger så lång tid ifrån varandra. Lilla tummelisa.
Till tonerna av Cuba
"Det ska va reagge"
Så var vi båda 21.
Tisdag
I mitt nya liv som jag upptäck att jag lever mitt i (med ny bostad, ny adress, nya möbler, ny hårlängd, ny hårfärg, några cm längre i rocken, nya mediciner,ett helt gäng med nya kurser, nya vänner och allt det där andra) ingår att klockan ska ringa gymnasietid. Kuckeliku klockan är sju. Borde ha befunnit mig med näsan i böckerna tidigare än vad det trots uppgången blev, men annat kom emellan. Idag har jag sett fem med samma jacka som mig, åtmindstonde utseendet är det samma, vet att det är fånigt men jag stör mig på det liksom att jag blir irriterad på att jag idag missar genrepet inför helgens inspektion av hemvärnet. Slog in paket igår och försent insåg jag att det svara pappret känndes fel så nu får det bli rätt istället. I sammband med denna inslagningsprucedur kom jag på en drös med uppslag om vad jag skall önska mig när det är min tur om si så där sju månader och våren är här igen. Ett nytt hem för den eventuella nya datorn, en ny dataväska.
Dag ett.
Första dagen går mot sitt slut. Ska snart bege mig mot stan och hemmet. Jag har pluggat konstant sedan 08.30 och känner mig nöjd med vad jag presterat första skoldagen på vad som kanske är den sista höstterminen. Dagens elektroniska föreläsning var intressant och att gå hem för att sitta i soffan och läsa någr akapitel om den svenska förvaltningen känns inte alls betungande däremot saknar jag min dator. Har ingen musik att lyssna på och det kliar i öronen som bara vill suga i sig. Har dubbelkollat scheman och det ser bra ut, har koll på både det ena och det andra (läs; jag har koll på fler scheman än mina egna)
Nu skiner solen, blir en långpromenad idag med. Det behöver jag.
...
Sista helgen i augusti.
När rullgardinen svichar upp badar hela lägenheten i ljus. Klarblå himmel. En sista helg i augusti. Sommarens sista riktiga dagar på den sommar som aldrig riktigt vaknade till liv.
Sommaren 2007 blev sannerligen annorlunda, men trots allt, den började bra med hettande värme och nästintill konstant solsting. Vilket i sin tur gjorde att den näst sista tentan för sommaren blev en höjdarupplevelse som jag gärna återupplever. Blev utsparkad trots att ännu en skolvecka återstod, en utspark som satte sina spår för sommarens vita levnad. Jag shoppade loss och såg ut som ett spöke i mina vita tunikor och min randiga vita hud som utsatts för försök till solning. I övrigt blev sommarens mest omtyckta klädsel klänning. Vännerna anlände en efter en och plötlsigt var allt nästan som vanligt. Men, vi jobbade och hade inte tid för allt vi ville. Det långa håret klipptes av och blev ännu kortare när tristessen åter kom in i vardagen. Jag packade flyttkartonger och funderade på framtiden. En vecka i Uppsala och allt känndes mycket bättre. Avståndet blev vecka för vecka längre och längre, tyvärr inte bara i tanken. Jag framkallade kort åtta timmar om dagen och som evig följeslagare resten av dygnets timmar fanns min kameraväska. Sommaren blev de mindre resornas tid. Ville så mycket men hann så lite.
Om du frågar mig om sommarens bästa dagar säger jag "Uppsala", frågar du mig om sommarens trevligaste kväll svarar jag "Nisse 20". Sommarens mest efterlängtade återseende är en fråga med många svarsalternativ men mest av allt Gabriella tätt efterföljt av alla er andra. Jag badade bara en gång, en enda gång men jag fick gå på grönbete i hagarna och kanske är det just den bilden som beskriver sommaren bäst av alla. Stickad tröja och grön grönska.
Idag faller regnet och om några timmar börjar skolan. Metaforiskt så det förslår.
Onödigt dumt, rentav skadligt.
Vem är så dum så den läser 15 poäng för mycket? Vilket ger en summa på 45 poäng på en termin. Dessutom, samtidigt som en uppsats ska skrivas? Jag. Jag är så dum, exakt så korkad. Borde ha lärt mig att mina nerver inte klarar det. Orkar inte med ännu en termin med bulor och blåmärken som ska täckas över för att slippa undan blickar från både den ena och den andra käraste. Vem vet kanske jag är avsvimmad konstant istället för bara efter skolan? Vill så mycket med ändå, någonstanns måste det finnas en gräns. Synd bara att jag inser först nu att jag överstigit denna.
Tre kurser samtidigt, efter det en uppsats. Dessförinnan minst två tentor samma dag. Jag vill inte ha höst.
I Mälardalen
En sista morgon på golvet, frukost ute i stormen och lunch innan tåget går norrut för mig och några dagar senare söderut för Helena. Strips krispigare än knäckebröd. Veckan som inte alls blev som önskat blev fin. Fick spendera tid med bästa Helena, dagar som blir till härliga minnen när hennes dalmål åter blir till göteborska.
...
Tycker synd om mig själv och tittar på avsnitt efter avsnitt. Så kommer den; Låten den bästa låten. Tittar och lyssnar, njuter. Förkippat med så mycket att avsnitten som fungerat som paus från tankarna får dom istället att snurra igen. Låten.
Avsked.
Kom.
...
När börjar de så kallade studierna? Ni som vet, kontakta mig snarast innan jag blir ett fall även för psyket. Kontrollfreeket inom mig gör uppror värre än en tonnårings.
Tripp
Bild från vasterås.se
Prinsen och jag.
Reflektion.
Jenny är unik, hon står ut med mig.
Bästa vänner är bäst. Och vi vet att:
Ärlighet varar längst.
Ögon är som speglar. Ord säger mest.
...
Solat med halva kroppen och det bränns. I öronen har samma låt spelats om och om igen. Repeat heter det. Texten är grym. Låten återfinns numera på p3:s sommartoppen, samma kanal som utsåg mitt sommarjobb i sju år till landets bästa sommarjobb. Så det så. Sommarorkestern.
Blå och mindre vis.
Solen glimmar och regnet faller emellanåt.
Så kom sommaren. Intensiva dagar med solen i ögonen. Lata dagar och underbart att vara ledig. Släktmiddag hos morfars idyll förgylldes med fiskande och kräftupptagning men mest lek med lill tösen som snart återvänder inte hem utan till sitt paradis Arruba vilket gör att planera på att packa ned mig i någon av hennes väskor är långtgångna.
En tisdag vid stranden. En sista träff innan annat tar vid återigen. Magaluf och Lofthus för den ena och Eskilstuna för den andra. Sommarens första dopp i varmt vatten. Kramp när skrattmusklerna arbetar hårt. Efter en lång dag i solen fortsatte dagen på Piren och ett restaurangbesök rikare. Känslan av utlandet var påtaglig. Önskar mig fler dagar som denna. Tillsammans med er.
Veckan har inte blivit som den var planerad att bli, men kanske är det som är det bästa med sommaren att spontanitet får råda och kan ge effekter som är oanade. Lite ledsen fortfarande men var dag som går torkar tårarna lite mer. Var minut med er gör det lite lättare. Gårdagens tur hem till nya hemmet var kort men bra, men önskar att anledningen till turen var en annan. Plockade upp korten igår och känslan som kom över mig var tung men efter att ha provlegat den nya sängen var ordningen lite mer balanserad och arbetet fortsatte även om det kändes konstigt att byta ut vissa av korten till andra.
I Västmanland, på fest och äntligen inflyttad.
Flyttat och (halv) klart. Jobb och återseenden. Sist vi sågs var fyra år sedan, då var jag en student med siktet inställt på tre bokstäver sammtidigt som all tid spenderades på musikskolan. Då var hon nästan sju och saknade framtänder och babblade i ett rysligt tempo med slang inkonstlat konstant. Jag var snäll mot mitt kusinbarn och lekte mycket och länge. I fredags var läget annorlunda. Pratandet var sig likt, både snabbt och konstant men framtänderna satt där de skulle. Den numera elva år gammla tösen skulle kunna vara plockad ur en lockande broschyr om Sweden med sin långa blonda kalufs och kornblå ögon. Men det finns en stor parantes, trots sitt svenska utseende är lyser självase svenska språket med sin frånvaro. "Hej" och "mormor" brukas men sen tar det stopp. Själv ser jag ingen likhet menHenrik brast genast ut i ett konstaterande om att de två på bilden "nog var släkt".
Lördag morgon och flyttbilen är lassad för att några timmar senare vara avlossad.Hela familjen har hjälpt till, pappa och bror har monterat och jag pekat. Mamma har plockat i skåp och jag har godkännt. Lägenheten är gigantisk och jag känner mig som en prinsessa. Det här kommer bli alldels underbart bra. Fint som tusan i huset med tornet.
Sista rullen är framkallad.
Se i syner
I yngre dagar var livet mycket lättsammare. Eller så visste vi inte hur man stavade till svårt.
Jag har fått fotokemi i mitt öga. Inbillar mig att det blir mindre och mindre. Allt liksom blir suddigare. Fast antagligen är allt som det ska. Men oroar mig gör jag. Ögonduschen är borta och ingen att fråga.
Vi skriver en bok
Och i sommar måste vi verkligen träffas...
Ikväll ska Josefine och jag träffas, sist vi sågs hade hon inget hår på huvudet och nu nuddar det hakan. Några timmar tillsammans lindrar inte det dåliga samvetet men det minskar.
Augusti
Har tagit tag i det där jag skulle ha gjort redan i juni. Beställt höstens böcker, åtmindstonde de tio första veckornas, minus en eller två dyrgripar. Ångrar att jag inte gjorde så som jag planerade i våras, skulle ha läst dem i sommras för att sedan när hösten knackar på bara göra sammanfattningar av det jag redan läst och markerat. Dumma mig. Får dom om fem dagar. Jag vet varför jag inte beställt dom, ville ha "lov".
Idag hämtas nycklarna ut, mamma ska bona golv åt mig. Ska köra hårt i helgen med möblering och montering. Ikväll fortsätter jag med gardinsömnaden. Drömmer om de gigatiska gardinerna á 3,50 m långa. Men mest drömmer jag om dig och solsken.