När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Strömsholmskanal som medresenär mot Mälardalen. Ett folktomt men försenat tåg blev överfullt och kom fram för tidigt. Helena väntandes på perrongen och någon dag senare vinkar vi hejdå till varandra på samma plattform. Finåkning i sportbilen erterföljs av middag med mexikanska smaker. Heldag på stan med träningsvärk i både armar och ben men mest leenden och skratt bland påsar och kaffekoppar. Likt systrar är vi två. En kväll då tiden springer iväg och dagens besök på musikaffären avhandlas om och om igen; papaya som maracas. "Underbara älskade" griper tag och tårkanalen arbetar aktivt, då kommer längtan.

En sista morgon på golvet, frukost ute i stormen och lunch innan tåget går norrut för mig och några dagar senare söderut för Helena.  Strips krispigare än knäckebröd. Veckan som inte alls blev som önskat blev fin. Fick spendera tid med bästa Helena, dagar som blir till härliga minnen när hennes dalmål åter blir till göteborska.