När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Det blir aldrig riktigt somman tänkt sig, men ibland kan det bli rätt bra ändå. Denna vecka var tänkt att vara sommarens bästa med resa söderut. Det blir inget. Besvikelsen är minimal för det var väntat, hade snarare blivt förvånad om det blivt något. Söderut blir det ändå men istället Västerrås och Helena en sista gång innan verkligheten tar över och milsavståndet gigantiskt. Göteborg är för långt bort åtmindstonde när Helena är där. Några dagar får vi ändå tillsammans då vi ska göra det vi är bäst på, prata och prata tills skrattet kokar över. Svullnaden är konstant och är det inte bättre imorgon blir det återbesök hos kirurgen innan tåget går. Vill ha nästa onsdag snarare snart men sen får tiden gärna stanna.