Sista helgen i augusti.
När rullgardinen svichar upp badar hela lägenheten i ljus. Klarblå himmel. En sista helg i augusti. Sommarens sista riktiga dagar på den sommar som aldrig riktigt vaknade till liv.
Sommaren 2007 blev sannerligen annorlunda, men trots allt, den började bra med hettande värme och nästintill konstant solsting. Vilket i sin tur gjorde att den näst sista tentan för sommaren blev en höjdarupplevelse som jag gärna återupplever. Blev utsparkad trots att ännu en skolvecka återstod, en utspark som satte sina spår för sommarens vita levnad. Jag shoppade loss och såg ut som ett spöke i mina vita tunikor och min randiga vita hud som utsatts för försök till solning. I övrigt blev sommarens mest omtyckta klädsel klänning. Vännerna anlände en efter en och plötlsigt var allt nästan som vanligt. Men, vi jobbade och hade inte tid för allt vi ville. Det långa håret klipptes av och blev ännu kortare när tristessen åter kom in i vardagen. Jag packade flyttkartonger och funderade på framtiden. En vecka i Uppsala och allt känndes mycket bättre. Avståndet blev vecka för vecka längre och längre, tyvärr inte bara i tanken. Jag framkallade kort åtta timmar om dagen och som evig följeslagare resten av dygnets timmar fanns min kameraväska. Sommaren blev de mindre resornas tid. Ville så mycket men hann så lite.
Om du frågar mig om sommarens bästa dagar säger jag "Uppsala", frågar du mig om sommarens trevligaste kväll svarar jag "Nisse 20". Sommarens mest efterlängtade återseende är en fråga med många svarsalternativ men mest av allt Gabriella tätt efterföljt av alla er andra. Jag badade bara en gång, en enda gång men jag fick gå på grönbete i hagarna och kanske är det just den bilden som beskriver sommaren bäst av alla. Stickad tröja och grön grönska.
Idag faller regnet och om några timmar börjar skolan. Metaforiskt så det förslår.
du skriver jättebra!