När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Det är något lurigt med min blogg, föregående inlägg skrevs självklart igår på sena, senare eftermiddagen. Promenad blev det men inte med solen i ryggen utan en stormvind. 

I mitt nya liv som jag upptäck att jag lever mitt i (med ny bostad, ny adress, nya möbler, ny hårlängd, ny hårfärg, några cm längre i rocken, nya mediciner,ett helt gäng med nya kurser, nya vänner och allt det där andra) ingår att klockan ska ringa gymnasietid. Kuckeliku klockan är sju. Borde ha befunnit mig med näsan i böckerna tidigare än vad det trots uppgången blev, men annat kom emellan. Idag har jag sett fem med samma jacka som mig, åtmindstonde utseendet är det samma, vet att det är fånigt men jag stör mig på det liksom att jag blir irriterad på att jag idag missar genrepet inför helgens inspektion av hemvärnet. Slog in paket igår och försent insåg jag att det svara pappret känndes fel så nu får det bli rätt istället. I sammband med denna inslagningsprucedur kom jag på en drös med uppslag om vad jag skall önska mig när det är min tur om si så där sju månader och våren är här igen. Ett nytt hem för den eventuella nya datorn, en ny dataväska.