När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Operation nr 1 är avklarad, men det var nära ögat att det inte blev av. När undersökningen genomfördes och de kunniga konstaterade att valet om jag ville fortsätta var mitt tvekade jag länge innan jag med darande stämma sa att vi gör det, skär upp. En timme senare var jag uppsvälld likt en ballong och iklädd en kulör som gjorde att jag skulle passa bra in i Smurffigurernas värld. Dessutom betydligt mindre vis och istället iklädd en hel drös med stygn. Tycker synd om mig själv. Magen kurrar men jag får inte äta, en ofrivillig bantningskur har inletts. Hoppas på att menen snart ska avta även om de meddelade samtidigt som jag plockade av de gröna operationskläderna och mössan att jag skulle ha värk i minst en veckas tid och svullnaden skulle bestå ännu längre. Trots det nuvarande tillståndet hoppas jag på att åka nästa vecka, bara försenad med några dagar, en vecka borta blir det och jösses vad jag längtar.