När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

I princip så amerikanskt det kan bli I guess.
För allas viktiga vetskap; "Live Luxe" är doften som jag kommer bära framöver och glittra förhoppninsvis i alla fall lite som den vackra förpackningen som fraktats med kärlek ända från andra sidan Atlanten av kusin A gör.

Ett liv i lyx vore inte fel just nu, kanske detta är ett steg på vägen...

Tankarna bara snurrar, känner mig yr
Karusellen cirkulerar för snabbt
Hinner inte öppna ögonen och fokucera blicken

Tror min snurrar moturs medan din snurrar medurs
Vår värld

Toastad men inte bränd (än)

Har varit där förut, vidbränd
Rädda mig innan jag faller

Nu så har det då äntligen hänt (”ska det vá ska det va 100 %...”) nej, ingen Lotta schlager nu då försvinner glädjen för 100 % känns fjärran. Men nu har jag lyckats knåpa ihop nästan halva uppsatsen och jag tror jag har vind i seglen fortfarande. Hur som helst, det är inte motvind.

Kan kanske kosta på mig en ledig lördag och inhandla hatten som säkert är köpt av någon annan dam som är känslig för annorlunda saker. Plötsligt känns inte lyckan lika stor.

Hallonsaft i all ära, men sedan det gamla favorit caféet i hemstaden slog upp dörrarna blev ”Himmlagott” synonymt med pauserna från livet som rusar på. Dock ska ”Himmlagott” drickas endast på väl valda tillfällen som just ett besök på caféet eller när en andningspaus känns viktig. Det var svårt i början att lära sig tycka om vatten som var smaksatt (nu menar jag inte saften) men med någon sockerbit och en halv kanna mjölk som gjorde att det blev omöjligt att bränna tungspetsen, kom det där vattnet att bli en riktig höjdare och en smakfavorit. Plötsligt hade man blivit en te- drickare. Ett helt år på högre studienivå med samtal över rykande stora koppar gjorde att sockerbitarna bantades bort och nu tillförs endast ens skvätt av mjölken. Men så var det ju det där problemet med tröttheten och migränen, dessutom kan en STOR uppsatsångest och panik adderas till händelsen. Så tågade kaffet in i verkligheten.

Ingen blir väl gladare än N som försökt lära mig konsten att njuta av det svarta då halvtid i musikträningen utlyses, när han inser att han lyckats. Men sorry N, dina trick med sockerbiten går inte hem hos denna dam ge mig mjölk och jag slukar hela kaffekannan. Detta besked innebär samtidigt sorgligt nog att den träning som pågått i pauserna tillhör historien, det är nu min tur att lära upp någon annan. Kommer sakna stunderna med fniss och skratt över mina klena smaklökar som vi haft du och jag  N, tror du också kommer sakna det. (Får helt enkelt hitta på något nytt att lära ut till den flitiga eleven som det endast tagit 3 år att lära upp, men tänk dig för, numera är jag mer snabb att lära än förut)  Men H, du kommer nog inte sakna delandet av kaffekoppen med mig –nu får du allt för dig själv istället, för lilla jag har blivit vuxen och klarar av att ta en egen kopp. Och visst erkänn du med, det är mer vuxet att be om kaffe än det där varma smaksatta vattnet inte sant? Favorit caféet förbered er för en nygammal kund som blivit kaffeberoende…eller ok kaffe kanske är helt fel ord latteberoende är nog mer rätt i betydelsen.

Riktiga vänner ska man vara rädd om, hålla i handen när det blåser som starkast runt livets husknutar eller när solen skiner och sprider ett skimmer över hela tillvaron. Vänner är lika viktiga oavsett om du är mitt i en uppförsbacke eller nedförsbacke.

Energidrycker ger aldrig samma kick som ett ljud från en vän oavsett om det så rör sig om ett brev, ett samtal eller bara synen av en härlig bild. Kanske är det därför jag är som besatt av fotoramar och självklart foton. Ni finns där allihop, nya som gamla, unga som åldringar, skulle behöva skaffa en större bostad för att få plats med allt. Foton väcker känslor, dofter, stämning och framför allt minnen till liv. En bild säger mer än tusen ord, jag vet inte riktigt om jag tycker det stämmer men dom där bilderna som fångar små, små ögonblick av något som inte går att beskriva de säger mer än två tusen ord. De foton som är tagna utan vetskap och ändå utstrålar känslor, de berör. Att upptäcka sig själv på ett såndant fångat- ögonblicks- foto är som att öppna den där julklappen du önskat dig i flera år, (Ja, i år vill jag ha den där tjocka lilla boken fylld av såna där kloka ord som jag också har en viss besatthet av) extra speciellt är det om fotot säger dig något du inte riktigt visste om själv. Men att själv får vara den som fångat och knäppt en just en sån bild ger en känsla av stolthet som är mäktig. Såna överraskande och beskrivande bilder vill jag ha fler av i min samling.

Jag vet att behöver er runt mig för att klara vardagens alla nålstick på den lilla bubbla jag lever i. Kanske är det även därför som jag bombarderar er alla med små vykort eller brev nästan när som helst, det är nog en egogrej -jag mår bra av att höra av mig till er och veta att ni finns där oavsett om det är i Eskilstuna, Götet, Örebro, stora lockande Sthlm, Lofthus eller Hartford ni befinner er i för tillfället. Att hitta de rätta orden som beskriver vad man känner för en vän är kanske det svåraste som finns, men att berätta kan man göra på så oerhört många sätt, kanske mitt sätt är att konstant knäppa kort på er och sätta upp dem eller just skicka en liten hälsning. För mig betyder det något, det betyder att ha er i närheten, alla kort ger en känsla av närhet och i den stunden de där o- betydelsefulla raderna klottras ned med min snirkliga oläsliga handstil så är det som om ni alla befinner er hos mig. Nästa gång ett kort dyker upp i lådan så kanske det står ”tack för besöket”, nu vet du varför, och nästa gång du gömmer dig för min röda kamera –våga titta fram, nu vet du vad fotot betyder för mig.

Jag minns min första lusekofta, jag minns hur fin den var att titta på men ack så den kliade -det var som vassa nålar som stack mig över hela kroppen. Den blev till en av dom alla som fick ligga i garderoben som ett fint pynt, för hade man ingen lusekofta var man inte tillräckligt cool och jag hade ju i alla fall en även om det kanske inte var någon som visste om det. Norge har alltid fachinerat mig, när E kunde prata norska och brilliera på svenska lektionerna när vi pratade och gjorde ett försök att lära oss några ord på de nordiska språken var avundsjukan stor, men störst var beundran. Det lät härligt mysigt.

Så går S flyttlass till Norge och plötlsigt känns landet som varit så nära väldigt långt borta, inte blev det närmare när även D packade sina väskor. Någon månad i den dystra nya tomma våren kom första ordlistan med "bra att kunna ord" och det var väl tur, inte trodde jag de båda nyflyttade-norskarna genast skulle börja slänga sig med gutt och akuratt hela tiden. Den där ordlistan borde pluggas in, det enda jag lyckats lära mig och tillämpa är kos og klem, deras hopp om att kunna utöka mitt ordföråd var nog stort men som vanligt gör jag dom lite besvíkna trots att det vore häftigt att kunna slänga sig med norska fraser. Ska lägga mig i hårdträning, trots allt har ju nedräkningen för deras flytt därifrån påbörjats....  

Lycka är inte sommar Lycka är sol när det regnat länge. Lycka är inte att segra Lycka är att göra sitt bästa. Lycka är inte ständig framgång Lycka är att klara något man inte trodde man kunde. Lycka är inte att ha allt Lycka är något att längta efter. Lycka är inte att vara modig Lycka är att våga göra det man tycker är viktigt. Lycka är inte att vara populär Lycka är att ha någon som bryr sig om en när man är ledsen och ensam. Lycka är inte det man gjort Lycka är det man ska göra. Lycka är att lita på sig själv och ändå förstå att andra är lika viktiga

Jag skulle leva i nuet istället för så många år i förväg.
Om jag fick leva ett till liv skulle jag aldrig vara rädd.

Men varför väntar jag?

Känslan som infinner sig i kroppen när man åkt skidor en hel dag och äntligen får dricka sin varma choklad som liksom sprider ett leende genom hela kroppen, en sån känsla kan också ett mail från Göteborg väcka till liv. Hoppas bara att du i fortsättningen skriver på dalmål, inget annat.
 
När du skickar dina mail känns det som om hoppet väcks, du är som en väckarklocka för själen, du har inte glömt bort mig -du tänker på mig du med liksom jag tänker på dig. Så mycket kan förändras snabbt men vetskapen om att du alltid finns där är trygg och det känns bra, riktigt obeskrivbart underbart.
Jag vill att det ska snöa, jag vill göra en snöängel med dig i tankarna, du en ängel i mitt liv.