När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Klockan har inte ens slagit fikapaus och ändå är det mörkt utanför fönstret, vart tar dagarna vägen? Jag är så trött på att tiden spirnger så snabbt, är anfådd hela tiden, minuterna forsar fram och inget som jag tänkt göra blir av för tiden räcker inte till. Jag skulle vilja köpa mig en hatt, en svart men det får bli en annan dag då tiden kanske istället för att springa fram joggar så även jag kan lunka med. Det skulle vara skönt med nya vantar också, ett par varma och lurviga för snart blir det nog kallt.

Hade en massa härliga planer för denna vecka, men jag vet inte var planerna har gömt sig -de verkar i alla fall inte bli av. Det var ju ikväll som jag hade tänkt fira att jag skrivit halva uppsatsen, men jag är inte där än, fast om jag verkligen satsade hårt så kanske jag skulle korsa delmålet idag men om jag mot all förmodan gör det så kommer jag väl vara så trött att jag inte ens orkar korka upp. Nej, det får bli en Svensson-klassiker, möjligtvis lite godare mat ikväll det är ju ändå lilla lördag som knackat på. Men stora lördag, då ska jag ha en trevlig dag, fast det är nog bara jag som minns planerna och vad som skulle komma att hända då så det blir väl till ännu en lördag framför TV:n skrattandes åt hur dåligt folk kan sjunga i tron att jag själv kan "så" mycket bättre (eller inte).