När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

"Just smile..."
Jag har julkänslor som spritter i kroppen, jag vill ha julstök med pepparkaksdoft runt husknutarna och näskliande av alla hyasinter. Om snön sakta skulle börja singla utanför skulle nog uppsatsarbetet gå flera tusen gånger bättre än vad det gör nu. Idag är det en sån där jobbig dag då koncentrationen sitter i kanske fem minuter sen tar jag mig ett oroligt varv runt mina små kvadratmeter till bostad och hittar på en massa viktigt att göra hela tiden. Jag menar, att tvätta tre gånger en och samma vecka måste väl ändå vara ett tecken på att något inte riktigt står rätt till? Tror att lite julmys skulle vara bra för mig.

Gud så gott det var med glögg förra veckan även om det kanske känndes en aning fel -så fel så det blev rätt. I den lilla hemstaden är det julskyltning i helgen, tidiga som alltid. Även om jag har en massa julröda känslor så känns det lite konstigt för jag hoppas det dröjer oerhört länge innan julen infinner sig (fast datumet säger att det idag är exakt en månad kvar till paketöppnings-dagen)  för innan jag kan känna julfrid ska så mycket hinna hända, det kommer bli jobbiga avsked som kommer att efterlämna stor tommhet. Och innan jul ska uppsatsen vara klar vilket känns som en verkligt omöjlig uppgift.

Nej, tänk om en sommarvind kunde dra genom staden och svepa tiden tillbaka till senare delen av juli. Då kvällarna var ljusa och ljumma, då kraven var lägre och stressen nästintill obefintlig. Trevliga stunder med J med skratt så skrattgroparna krampade konstant, kvällar med ett sånt där magiskt skimmer som på kortet...Åh. Fast om det skulle vara juli nu skulle så mycket som betyder obeskrivbart mycket för mig se väldigt annorlunda ut och faktiskt ännu inte existera. Tänk om man hade vetat allt där på mötet i augusti, då hade jag tackat ja till lägenhetserbjudander direkt och därigenom automatiskt chokera alla i min omgivning. Om det var juli nu skulle jag ha en hemsk skol-höst framför mig som jag då var lyckligt ovetande om, så vissa saker är sköna att ha klarat av åtminstonde hälften av.

Om en månad, just vid denna tid tror jag det ringer på dörren vid bergets topp och där utanför står Mormor och S med en hel hög julklappar (förhoppningsvis) Sen blir det antagligen den vanliga förvåningen och utropen om att jag inte lyckats växa ifrån Kalle och hans vänner på TV. Mmmm, hoppas knäcken smakar lika gott som den brukar.

Nu tror jag tvätten är färdig...