När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Vaknar av att jag tror Gevalia reklamen ska bli verklig, att jag ska få oväntat besök genom taket. Ungarna där ovanför mitt huvud är riktiga vilddjur, gillas inte att det spelas fotboll innomhus redan klockan nio en söndag. Tänk om jag kunde ge igen på nått riktigt bra sätt, tror jag ska smutsa ned ordentligt i trapphuset när det är deras tur att städa. Dom ger sig inte heller, hur orkar dom? Såna barn ska inte jag ha, mina ska vara små änglar och endast spela fotboll utomhus.

Borde plugga lite idag, men njuter av att vara ledig. Slötittar på reprisen av Idol och funderar på när L kan tänkas vakna upp ur sin bakfylla så jag kan dra med honom på en riktigt hård promenad till Lugnets topp. Är sugen på att bestiga hopptornen idag, det är en sån där sak som man SKA göra när man är Falu-bo. Måste bestämma mig om jag ska ta tåget till lilla hemstaden idag eller om jag ska ställa klockan på olidligt tidiga siffran fem imorgon. Kommer nog inte kunna bestämma mig, borde verkligen åka idag medan det är ljust och köra lite bil. Men om jag anar rätt så är L på rikigt myshumör idag och då vill jag inte befinna mig i en annan stad.

Skrev rent en till intervju igår, rikigt bra citat finns att plocka -skönt. Ska försöka att skriva minst en till idag och imorgon rejsa på och skriva rent den där mastodonta med P -den som innehåller de EXAKT rätta svaren jag letar efter. Imorgon ska jag intervjua främling F. Är nervös men det blir nog bra och om inte annat så får jag tänka på vad den räddar mig från -intervjua A och röra om hela världen igen, vända den upp och ned totalt. Men fungerar inte intervjun med främling F så får jag svälja stoltheten och ringa A, om inte annat kommer han bli fruktansvärt förvånad och det skulle vara kul att ses.

Sitter och lyssnar på Laurel Music "None whants forever", snacka om en låt som träffar mitt i prick. Kollade nyss igenom kiwi-pärmen, borde se till att spara mer av allt det jag skrivit, man kan verkligen bli förvånad över hur klok man har varit och samtidigt hur mycket känslor som de ger uttryck för. För ett år sen trodde jag att jag verkligen var toppen i sinnet men när man läser det jag skrev då visas nått helt annat, konstigt det där. Mycket förändras på ett år, oerhört mycket även om man kanske inte tror det. Jag diggar livet mer nu än någonsin, trodde jag var lycklig då men nej, nu vet jag vad lycka kanske kan innebära och det är att vara stark själv.

Dryga ungar där uppe, de stör mig och skapar huvudvärk som gnolar sakta.
Saknar dig J, vill verkligen träffa dig live och blaja loss totalt om alla knasigheter.
Ska nog ta och kocka lite nu, får bli en Emma-special idag, mmmm ska bli smaskens.