När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Idag gick jag upp innan tuppen. För en gångs skull slapp jag bli väckt av att grannens barn springer marathon-lopp ovanför mitt huvud. Jag har varit duktig, en rejäl frukost samtidigt som jag lät mig uppdateras av de senaste nyheterna och till ljudet av krispiga flingor fick jag avnjuta en härlig nyhet -Moneybrother kommer ut med nytt album om några veckor. Anders härliga bekanta Ludvika-mål gjorde mig glad, kännde mig precis som hemma där frukosten brukar akompanjeras av tidningsbläddrande och samtal på just Luuudviiika-mål. Tror skivan är grym, smakproven som de gav lovade oerhört gott, skivan kommer passa bra in i min nya skivsamling som jag håller på att skapa. För äntligen har jag nog hittat min musiksmak efter år av förvirring, åtminstonde har jag hittat en väg som ser positiv ut och låter kanon. Kanske jag snart kan släppa ut skivorna ur mina väl gömda skivställ och stå för vad jag faktiskt lyssnar på. Men det är pinsamt, som musiker (eller ja musiker kanske är att ta i men...jo klart jag är musiker! Flöjten ligger då varmast om hjärtat mitt) borde jag ha mer "rätt" skivor än vad jag har, dessutom borde jag ha betydligt större koll på musikutbudet, får väl skylla på total förvirring i den musikdjungel som råder. Jag menar jag stampar takten till det mesta om det så är Mozarts 9:a, nån gammal Sinatra hit eller senaste Augustana favoriten "Boston". Fast det är lite coolt det med tycker jag, att ha stor smak. Men ännu är det inte accepterat att gilla Martin Stenmarck full ut, men det är väl bara för att ingen ännu har upptäckt vilken skatt hans senaste skiva är, kan väl erkänna att omslaget är tilltalande -jag menar svart/vitt går inte att motstå men musiken är ännu svårare att just motstå. Hans röst liksom kryper under skinnet och rör om, den rösten i kombinationen suveräna svenska texter och grymma musiker, det kan bara ge en aha-upplevelse. Så påminns jag samtidigt om den där händelsen i Sälen, tänk Martin och jag i skidbacken.

Har varit på en promenad också, trodde det skulle bota huvudvärken som verkar tagit ett hårt tag om mig. Varför ska man ärva otrevligheter som migrän? Hoppas tabletterna chockar mig och gör verkan. En egengjord latte (har inte lärt mig dricka kaffe än, pinsamt pinsamt men arbetet och träningen pågår till försräckelse för min lilla mage) kanske kan göra susen snart vet jag. Idag är uppsatsmålet minst 15 sidor, men lägst där inne är målet 20 -det skulle kännas toppen. Nu är latten (låter häftigare än säga kaffe med mjölk eller ja, mjölk med kaffe) perfekt varm. Mmm, tillåter mig att mysa en stund med koppen i min hand och Martin i högtalarna. Förresten jag vill gå på bio, Borat verkar vara nått man verkligen BÖR se, men får väl stoppa in en gammalt klassiskt videoband istället, längtar lite efter att se Änglars stad igen och tänka på hur lite vi vet om världen. Nej, latte-time och uppsatsskrivande.