När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Riktiga vänner ska man vara rädd om, hålla i handen när det blåser som starkast runt livets husknutar eller när solen skiner och sprider ett skimmer över hela tillvaron. Vänner är lika viktiga oavsett om du är mitt i en uppförsbacke eller nedförsbacke.

Energidrycker ger aldrig samma kick som ett ljud från en vän oavsett om det så rör sig om ett brev, ett samtal eller bara synen av en härlig bild. Kanske är det därför jag är som besatt av fotoramar och självklart foton. Ni finns där allihop, nya som gamla, unga som åldringar, skulle behöva skaffa en större bostad för att få plats med allt. Foton väcker känslor, dofter, stämning och framför allt minnen till liv. En bild säger mer än tusen ord, jag vet inte riktigt om jag tycker det stämmer men dom där bilderna som fångar små, små ögonblick av något som inte går att beskriva de säger mer än två tusen ord. De foton som är tagna utan vetskap och ändå utstrålar känslor, de berör. Att upptäcka sig själv på ett såndant fångat- ögonblicks- foto är som att öppna den där julklappen du önskat dig i flera år, (Ja, i år vill jag ha den där tjocka lilla boken fylld av såna där kloka ord som jag också har en viss besatthet av) extra speciellt är det om fotot säger dig något du inte riktigt visste om själv. Men att själv får vara den som fångat och knäppt en just en sån bild ger en känsla av stolthet som är mäktig. Såna överraskande och beskrivande bilder vill jag ha fler av i min samling.

Jag vet att behöver er runt mig för att klara vardagens alla nålstick på den lilla bubbla jag lever i. Kanske är det även därför som jag bombarderar er alla med små vykort eller brev nästan när som helst, det är nog en egogrej -jag mår bra av att höra av mig till er och veta att ni finns där oavsett om det är i Eskilstuna, Götet, Örebro, stora lockande Sthlm, Lofthus eller Hartford ni befinner er i för tillfället. Att hitta de rätta orden som beskriver vad man känner för en vän är kanske det svåraste som finns, men att berätta kan man göra på så oerhört många sätt, kanske mitt sätt är att konstant knäppa kort på er och sätta upp dem eller just skicka en liten hälsning. För mig betyder det något, det betyder att ha er i närheten, alla kort ger en känsla av närhet och i den stunden de där o- betydelsefulla raderna klottras ned med min snirkliga oläsliga handstil så är det som om ni alla befinner er hos mig. Nästa gång ett kort dyker upp i lådan så kanske det står ”tack för besöket”, nu vet du varför, och nästa gång du gömmer dig för min röda kamera –våga titta fram, nu vet du vad fotot betyder för mig.