Kanske utnött, men ack så välförtjänt att lyssnas på igen, igen och...
Sista september
Redan söndag eftermiddag och tröttheten efter fredagen sitter i. Känns bra. Allt slog mig med häpnad och jag hade så där obeskrivbart fruktansvärt trevligt, en sån där kväll som man inte vill ska ta slut, någonsin.
Det började med slutet på Medborgarplatsen som även det var höjdpunkten på evenemanget som pågått länge och som jag tagit del av på flera sätt än ett nu när jag tänker efter. Sen i kylan och ensamheten började den; Kvällen. Där inne var det varmt och allt kokade av en massa inneboende riktig glädje i varje ton och varje ord. Det var tunnhåriga farbröder i kavaj, fruar i blommig klänning och nypermanentat hår, det var du, det var jag, det var gänget med tuppkam, gänget med röda naglar, killen med snickarbyxor och tjejen med sidenklänning, och så förtåss alla vi andra. Blandningen var kolosal. Stämmningen var likt ett klipp taget ur en film. Träffade gamla bekanta och nya vänner i en salig takt. Och pratade, pratade konstant och skrattade så kinderna krampade. Vi berättade vår historia om och om igen och bevisade att ibland måste man våga, våga ta chansen, våga göra bort sig. Skivorna sålde stort och jag fick en i min hand som här spelas om och om igen. Utvecklingen blir trevlig att följa. Natten blev sen och sedan ännu senare. Tvättstugan lockade inte när klockan ringde men vi kämpade oss upp och skrattade vidare i regnet. En heldag med familjen och ett avsnitt Grey´s senare sommnade jag utmattad.
Distraherad
Det är sånt jag tänker på, när jag egentligen borde vara mer uppmärksamm på vad föreläsaren säger om EU:s beslutsprocesser, men denna gång har jag giltiga skäl för jag tror jag kan det bättre än han kan.
Rythm
Imorgon ska det tvättas, umgås med familj och pluggas, låter som en trevlig höstdag trots allt. Men idag, en lång dag som livas upp först runt samma tid som min blotta ålder. Fast lite trevligheter, trots att det idag är ofattbara 14 år sedan MS Estonia sjönk, för min Farfar fyller år.
...
Likheten skrämmer. Som lillebror och storebror, eller så är det minnet som sviktar. "Vi håller alla dörrar öppna för nån som vi hoppas kommer någon gång. Men jag är trött, orkar inte va med. Jag älskar det jag har och allt jag har är nu"
Inte säger det klick.
Suecia
På månskenspromenad
Sthlm.
Att bli en pendlare.
Brevbäraren hade pressat in en hel posthög. Utbildningskatalogerna har anlänt. Det är nu jag ångrar mig, hur kan man vara så dum som jag?, det är frågan. Borde ha sökt ett helt annat program då för mer än två år sen, nästan tre. Tiden löper snabbt.
" Politik och medier: Politik i medierna -medierna i politiken (...) Programmet har två inriktningar; Medie- och kommunikationsvetenskap och Statsvetenskap. "
Nu sitter jag här och grämer mig, funderar på om det är möjligt att byta, så klart det är det, kanske bör jag fundera mer på det. Om bara några få veckor ska kursvalet tills våren, sista våren som högskolestuderande hade jag planerat, vara inskickat, plötsligt vet jag varken ut eller in. Finns så mycket jag vill läsa, och än så länge har jag bara kikat i en av katalogerna. Dessutom, mina tankar om att kommande termin läsa färre kurser har kännts lockande eftersom jag sitter på en del poäng extra, men nu kanske det blir ännu en termin av överflödiga men ack så intressanta poäng, frågan är om jag orkar:
- Politisk kommunikation och journalistik 7,5
- Strategisk kommunikation 7,5
- Politik och medier (en del av Statsvetenskap C, det borde väl vara möjligt att läsa bara en av kurserna?) 7,5
- Statsvetenskap C 30
- Kreativt skrivande 7,5
- Projektledning 7,5
(- Genus, film och journalistik 7,5)
Hur ska denna ekvation gå ihop? Och hur kurserna krockar med varandra har jag inte ens funderat över, än.
Fönstertittare
Mitt Muminhus passar bra in i vyerna från vardagsrummet/sovrummet/biblioteket/ dressingroom/..... ja.
Doktorn säger
Dessutom har jag migrän. Härliga tider man lever i.
Plötsligt händer det, rasslar till.
Jag hade bestämt mig. Skulle satsa på mig själv. Ägna mig åt inget annat än mig själv. Lyssna på mig själv och se till att må bra, lära mig säga nej. Men så kommer det, ett erbjudande som jag inte kan säga nej till. Projektledare.
Ojsan.
Med darriga ben?
Imorgon ska jag hålla anförande om två för mig oerhört betydande människor, två personer som på olika sätt lyst upp min tillvaro. Jag har utan deras vetskap sammanfört dem och ska hålla ett speciellt tal som jag i tystnad hoppas på att få hålla även "på riktigt". Ett år har gått sedan bilden brevid togs och mycket har hänt men, vänskap består trots gigantiska avstånd. Här hemma går det bra, talandet flyter på och talet känns som en dans men vet hur det blir när jag står där; darr på rösten och så kommer tempot upp i marhaton fart, och ja, hon har rätt det är jag som person som är stressad och jag är inte stolt över det men kan inte hjälpa det, min tid vill inte som jag vill. Jag strechar ut den om och om igen men det går inte. Hoppas på att vara kry imorgon annars står jag inför ännu ett problem, jag orkar inte.
Detta är vad du har öron till:
(Uppdatering ca 12h senare, jag och Lasse är online samtidigt på just den ovanstående sidan. Visst inser att det kanske inte är "han" men jag tänker låssas som det ändå)
I mitt limegröna kök.
Dagar som går
Imorgon ska Sofia och jag göra ett försök till att strukturera upp vardagen. Vi är bra på sånt. Dessutom ska vi sammanställa den stora seminarieuppgiften om försvarsdepartementet och komponera ihop ett mail till vår kursansvarige om en förfrågan att skriva kommande uppsats tillsammans, han borde inse att det kommer bli en bra uppsats och ge oss chansen att visa vad vi går för när vi slår våra huvuden ihop. En heldag i svarta havet och sedan hoppas jag att tillvaron känns lite mer klar. Blir om planeringen / schemat tillåter en Stockholmsweekend om bara två veckor, det behöver jag för mitt sug efter Ordning&Reda är stort.
...
Att våga stanna kvar, istället för att springa.
Helger i höst.
Nästa fredag ska jag på release-party och njuta av både det ena och det andra, helgen därefter är det en hel drös med födelsedagsbarn både inomland och utomland för att helgen därefter bli en helg fullspäckad av konsert, liksom två veckor senare och ännu en vecka därefter, sen tar jag paus i en och går på en konsert istället för att muciera själv innan det sätter igång igen. Men gäller att se till det positiva, många av de inplanerade är i Falun. Och dessutom älskar jag vad jag gör.
Låg ett lönnlöv på dörrmattan imorse som måste ha letat sig in via brevinkastet. Välkommen höst, liksom.
Mellan föreläsningar.
stora känslor
Som jag har väntat, väntat efter vetskap som var väntad men så när det väl sker känns det så konstigt. Konstigast av allt är att jag är så lättnad, eller kanske egentligen inte alls konstigt, spänningarna har släppt. Känner mig så ofattbart glad så att jag nästan får skuldkänslor.
Städar bland gamla filmer och hittar favoriten som måste inköpas på dvd istället. Letar reda på soundtracket och njuter.
Torsdag igen
Igår knåpade jag ihop ett tal. Det gick mindre smärtsamt än jag anade. Nu hoppas jag att jag får användning för det inte bara nästa vecka utan kanske, om jag hoppas mycket, längre fram också. Jag tror jag tycker om att skriva tal, att hitta vägen mellan orden, en liten stig som bildar en berättelse om livet. Det var en kreativ dag, som alltid när jag har sällskap hittar jag motivation, idag är det motsatsen. Har börjat äta sånt där jag aldrig trodde jag skulle behöva kasta i mig, tror att det hjälper, hoppas på det. Lugn känner jag mig i alla fall, trots gårkvällens oväntat väntade händelse. Försvarsmakten står på dagens schema.
Te med blåbärssmak.
J säger...
Mon mon.
Att vakna minuten innan klockan ringer är att vakna nöjd. Att sätta fotsulorna mot golvet och upptäcka att det är varmt istället för fackning freezing är goda tecken på att dagen kan bli bra. (Med betoning på "kan", mitt nivå av optimism är rysligt låg). I min iver och underbara upptäckt att jag banne mig kännde mig piggare slängde jag upp rullgardinen genast och allt kom att bada i sol, även dammråttorna som på något förunderligt sätt växer till sig från en dag till en annan. Planering av dagen och frukostätande. En timme senare; fruktansvärd huvudvärk och så har den där sablans ångesten slagit till igen. Mår konsant illa. Retorik vid 16 och innan dess måste tillvaron vara mer än ok. Sen ska jag åka tåg för imorgon ska jag till min gammle tandläkare och få beröm, hoppas jag. Hunnit med att sortera lite kort också, fotografier som jag placerat ut här och där för att känna mig mindre ensam, så tragiskt det kan bli.
Och ja, det är inte bara skolplanering just nu utan större planer smids också. Hoppas på att både en eller flera går i lås och det snart.
...
Stina och jag har varit i Insjön och vi har tränat. Imorgon väntar träningsvärk.
Har pratat av mig och känner mig tryggare i tillvaron. Kollar på nya boxen och njuter.
Kväll
Är trött på det mesta. Stina och Sunes lekfullhet fick ändå mig att koppla av. Ikväll ska jag till Globen och glädja mina öron åtmindstonde.
Fredag
Chokladkaka
Nils & Henrik
Vi säger "vi ses" och jag tror på orden.
På pallen
Idag åker de andra till dansbandsland medan jag kliver av halvvägs för att vinka hejdå till ännu en svenska som ska bli norsk.
2006.
Idag 2006; Vi struntade i att vi borde plugga. Åkte ut mot udden och solade istället. Luften var varm och solen het. Där tog vi sista doppet för sommaren och höstens första simmtag.
Sjuk av sjukhus.
Styling.
En händig man
Jag är hög.
Låter som en ilsken katt, en speedad ilsken katt. Förösker plugga men ögonen är stirriga. Vilken skjuts det är i vissa piller. Har gett mig på mastodont kapitlet och funnit jobbet jag vill ha. Jag vill vara tjänsteman på Regeringskansliet, och jobba som politisk samkunnig eller pressekreterare. Underbart, ialla fall i en av mina framtidsdrömmar.
