Sista september

Redan söndag eftermiddag och tröttheten efter fredagen sitter i. Känns bra.  Allt slog mig med häpnad och jag hade så där obeskrivbart fruktansvärt trevligt, en sån där kväll som man inte vill ska ta slut, någonsin.
 
Det började med
slutet på Medborgarplatsen som även det var höjdpunkten på evenemanget som pågått länge och som jag tagit del av på flera sätt än ett nu när jag tänker efter. Sen i kylan och ensamheten började den; Kvällen. Där inne var det varmt och allt kokade av en massa inneboende riktig glädje i varje ton och varje ord. Det var tunnhåriga farbröder i kavaj, fruar i blommig klänning och nypermanentat hår, det var du, det var jag, det var gänget med tuppkam, gänget med röda naglar, killen med snickarbyxor och tjejen med sidenklänning, och så förtåss alla vi andra. Blandningen var kolosal. Stämmningen var likt ett klipp taget ur en film. Träffade gamla bekanta och nya vänner i en salig takt. Och pratade, pratade konstant och skrattade så kinderna krampade. Vi berättade vår historia om och om igen och bevisade att ibland måste man våga, våga ta chansen, våga göra bort sig. Skivorna sålde stort och jag fick en i min hand som här spelas om och om igen. Utvecklingen blir trevlig att följa. Natten blev sen och sedan ännu senare. Tvättstugan lockade inte när klockan ringde men vi kämpade oss upp och skrattade vidare i regnet. En heldag med familjen och ett avsnitt Grey´s senare sommnade jag utmattad.   


Kommentarer
Postat av: Anonym

saknar dig emma carolina. saknar allt med dig carro: ditt konstanta leende som leker i mungipan varesig du är medveten om det eller ej. ditt skratt som bubblar upp och dina förtående nickar och blickar. Du lyssnar och jag häver ur mig, du pratar på som bara du kan och jag råder dig fastän jag vet att du redan vet allt det där jag säger för det är ju sån du är: du har alla svar inom dig du måste bara lyssna lite mer på den där ängeln där inne, hon med glorian en aning på sned men ändå den mest omtycka. du snubblar men reser dig alltid för ingen är så envis som dig. du har världens dåligaste minne men glömmer aldrig av en födelsedag och kommer alltid med de finurligaste presenterna och korten. finurlig det är du det. du är som pyntet på en julgran sammtidigt som du är självaste granen. nu är det snart 2 månader sen jag sa hejdå till dig och vi trodde inte ens vi då sa hejdå vi trodde vi skulle ses en annan dag snart men det gör vi väl, visst gör vi det Carro? Komigen Carro jag vill höra din röst så ring mig när du har tid för du vet att jag vill ringa dig men vågar inte för tänk om jag börjar tjura innan du hör att det är jag...:)
tusen kramar och du, skönt att helgen blev en bra helg. visste väl att lite besök hemmifrån skulle göra dig gott!!!
kramis H.

2007-09-30 @ 16:01:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback