När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Igår knåpade jag ihop ett tal. Det gick mindre smärtsamt än jag anade. Nu hoppas jag att jag får användning för det inte bara nästa vecka utan kanske, om jag hoppas mycket, längre fram också. Jag tror jag tycker om att skriva tal, att hitta vägen mellan orden, en liten stig som bildar en berättelse om livet. Det var en kreativ dag, som alltid när jag har sällskap hittar jag motivation, idag är det motsatsen. Har börjat äta sånt där jag aldrig trodde jag skulle behöva kasta i mig, tror att det hjälper, hoppas på det. Lugn känner jag mig i alla fall, trots gårkvällens oväntat väntade händelse. Försvarsmakten står på dagens schema. 

Te med blåbärssmak.