När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Mina nya och gammla vänner i en härlig blandning. Men ni är fler, ni fantastiska tjejer som lyser upp min tillvaro. Jag har inte glömt er.

Jo jag lever.

Det är mycket kärlek nu. Kärleksyra. Jag gillar det, tycker om det, kärar ner mig i det. Alla låtar som kommit med anledning av det kungliga bröllopet, det finns något där. I texterna. Det är mer än ord.

Efter motgång följer framgång. Tydligen är det så. Det går bra nu, även om det värker och kliar innombords så är det bra. Jag tittar upp och ser min kopp på hyllan, "Emma- en själsäker person som kan gå långt", kanske stämmer det. Njuter gör jag för jag vet att jag förtjänar det här, nu.

Det är lite för mycket. Hjärtat klarar inte att slå. När tålamod inte räcker till. Som en blomma på en sommaräng som väntar på solskenet. Kom nu.

Det finns något vacker i allt, på något vis är himlen ändå ljus. Närmare och inte så skrämmande. Men så slår saknaden till. Förlorat och händer som släpper taget. Tiden går. Vissa sår läker, andra inte. Det är livets ironi.

Just nu är det min höjdpunkt, vårens bästa TV. Jag är glad att inläggningen sker efter finalen, fastän jag knappt vågar säga det högt. Alla säger att i år har låtarna varit dåliga, men det tycker inte jag, mina favoriter ryms förhoppningsvis alla i finalen, om jag har tur. Känslan låten ger är viktigast. Kanske är det därför jag gillar just den här, för textens skull eller den känsla texten ger mig, att göra något omöjligt möjligt.

Det är så mycket som både hänt och händer. Jag är trött, ofantligt jätte trött.

2010 har börjat tufft men ändå tryggt. I början av februari åkte vi till Stockholm och fotades vi tre tjejer. Det var en fantastiskt kul dag. Men bilderna, de flesta vill man bara glömma. Men andra, de kan bli ett minne för livet. Jag har hitills portionerat ut sakta men säkert men snart kanske alla bilderna blir en skrattattack för allmänheten. Snart.
 

Men vad är detta? När uppkom detta sug? Jag vill äta semla, nu. Ungefär en månad för tidigt. Botemedel?

Igår var en fruktansvärd dag. Men, på något konstigt sätt så gick dagen fort. Jag klarade av det jag varit nerös för sedan i november, jag klarade av att resa mig efter utan att svimma. Jag gjorde det faktiskt, även om många tårar förbrukades.

Idag rullade bilen 06.30 tillbaka hem. Tidigt men ändå är jag pigg, som en resorvar plötsligt har öppnat sig eller så är det bara nervositeten som släppt. Bra känns det i alla fall.

Idag är en sån där dag där jag ena sekunden är hyper effektiv för att i nästa behöva pausa. Det är som om mina hjärnceller har fest och hoppar. Jag behöver koppla av ena sekunden för att nästa kunna fokucera igen. Nu pausar jag. En stund. Och nyser gör jag konstant. Högt och blött. Men jag håller min tidsplan, ligger till och med före.

Clara är i stan. En vecka nästan. Det tycker jag om. Igår gjorde vi precis sånt där jag längtat efter; vi pratade massor och åt ännu mer. Vi åt grekiskt för att sedan runda av med icke kladdig kladdkaka. Sånt där som bästa vänner gör, tillsammans. Tahiti drack vi, precis som alltid. Sen blev det läggdags alldeles för snabbt, och imorse var det svårt att gå upp och ännu jobbigare att väckas av ännu ett larm väl på bussen, minns inte ens att jag satt ett sådant men tur att det pep. Idag var det varmare igen, runt -10. Men vid ån, där är -10 fruktansvärt kyligt. Det biter tag och håller sig fast. Allt jag kan tänka på nu är att jag vill åka hem. Åka slalom.

Det är en ny början. 2010.