Co.

"Döden är en förutsättning för att man lever"

"Att ha en klump i magen är energi"

Se.

Hjälte

Det här är kanske den häftigaste kampanjen jag tagit del av någonsin. Vilkenb fingertoppskänsla, vilken kraft.

En riktig
hjälte.

Känsla.

- Jag har aldrig förr sett solen gå upp under en spelning men det gjorde den i Borlänge, man kan se hur det ljusnar under konserten. Det var en sån där sommarnatt som man aldrig vill ska ta slut och jag är glad över att den finns kvar nu, säger Håkan Hellström i ett pressmeddelande.

Det är något smått magiskt i hans ord. Hjärtat liksom växer och ler. Vilket fantstiskt citat och vad jag tror början på något stort, större.


Foto: Emma

Naturligt är vackrast


Löa 091030

Med mörk röst.

Men vad är det för fel på vissa människor? Det är inte jag som är knäpp den här gången. Men seriöst, vänd på situationen och det hade varit ramaskri eller vrål snarare. Hur tänker ni?


Rod.

Annars lyssnar jag på tantmusik idag. Tycker det är läckert.
http://open.spotify.com/user/englaemma/playlist/7zN62iBWbLxHTLUs9LWnbC

Skilda världar

Undrar vad det egentligen var som var bra med dom, såporna. Kanske att de oftast var 30 minuter långa avsnitt eller bra att deras liv var så tillrörda att våra egna för en stund verkade så mycket enklare och lätta att hantera rätt (?)

Men vilken var bäst? Jag vet inte, kanske ingen. Men den här är den jag på något sätt idag är mest nyfiken på, vad hände egentligen? Hur slutade det?


Sweet


Jag vet inte varför men det går rysningar längs hela ryggraden. Som om mina känselspröt gick på högvarv (om jag hade haft såna) Den är fantastisk egentligen, första strofen -allt. Och på något sätt är det lite otroligt att de är dalmasar och lika gamla som jag och ändå, sån enorm känsla. Stort.


Kärlekens vindar.

Det har hänt mycket den senaste tiden. Vissa dagar händer allt och nästa inget, men sammantaget mest glädje. Kärlek och glädje.

Vi blev bjudna på namnfest, vid bäcken med lyktor i träden och en ensam trumpet som ljöd var stämningen underbar. Namngivelsen övergick till bröllop och ingen blev väl egentligen förvånad men mest överraskade. Kärlekens mystik.

Sanna fyllde 20 och äntligen fick även jag vara med och fira fullt ut. I lördags hamnade vi på Student Idrottsgalan, och jag har nu gjort hjort. Det var slumpartad bordsplacering och på något konstigt vis hamnade vi tillsammans ändå. Det var reklamjinglar som skulle passas ihop och nog var det ganska komiskt att vi hamnade tillsammans. Skönt och kul.

2010 kommer inledas med nya vindar i det mesta, konstigt det där hur allt alltid har en förmåga att sammanfalla.


Säg ingenting till mig.

http://open.spotify.com/user/englaemma/playlist/29rPtbtZWnEv0rGQzYYiLa

Hon är fantastikt bra. Jag tror jag är textberoende. Ett bra beroende, om nu beroende kan vara något bra(?)

Bild: www.rockymagasin.se


Det är.

Jag ler med hela kroppen. Vilken låt det är. Texten, musiken, känslan. Allt.

Kärlek.

Ett hon blir till han i min melodi. Det här gör mig glad. Skratt.    

Det är hon jag vill leva med
Det är hon jag vill åldras med
Det är hon jag vill dela alla dagar  

Det är hon som leder mig
Det är hon som tar mig hem
Det är hon, det är hon som jag älskar

Kan inte leva ett liv utan dig, vad du än går finns du inom mig, mitt hjärta det brinner, det slår så hårt, ta min hand vi ska aldrig skiljas åt.


Klick.

Det är något speciellt med henne. Hon verkar så genuint, äkta rakt-igenom-trevlig också. Så där som jag skulle vilja vara.

http://www.kattisoco.se/Blogg/Kattis-blogg/

Time.

Ny vecka. Flåsar över skärmen, snuvan ger sig inte. Blir knäpp i huvudet av alla klockor som går olika på avdelningen. Vad är klockan egentligen?


Spårade.

Blev inte alls en sådan där helg som jag hade planerat. Ett magplask kan man säga. Fick iväg ansökan och kanske var det den bästa av de tre jag hittills i mitt liv knåpat ihop. Men jag vet inte vad jag vill, men vem vet det egentligen? Man börjar förstå varför björnar går i ide, bara sova bort tiden ett tag, hoppas på att det ljusnat när man tittar ut igen. Eller nått.


Kick

En lång vecka, med trötta ögonlock. Vi kickade loss för "året" och är igång helt och hållet nu. Jag kollar tågtider och packar redan ihop för dagen. En lång helg, med återseende. Fantastiskt.
 
Då: Våren 2008

Give the world som love. Peace & Love

Håller på och sammanställer det sista. Gör puhnktlistor för att tydliggöra och det är intressant, väldigt intressant.

Biljetterna till
nästa års festival är redan släppta, se till att haffa en snart. Om det fortsätter som undersökningen påvisar kommer det bli slagsmål om biljetterna, snart.


Som glimmande plåster.

Jag vinner aldrig i såna här tävlingar men jag önskar att jag gjorde det. Speciellt nu, med tanke på denna vecka. Om jag inte vinner så vill jag ha julklappar härifrån.

Idag kan jag gå lite bättre men fortfarande är det svårt, benen vill inte riktigt och balansen är helt ur funktion. Jag kan sitta men bara korta stunder. Jag lyckades äta upp tekakan utan att avbryta idag. 13 tabletter avslutar jag min frukost med och kanske det är så, det är inte bara det fysiska som är jobbigt utan det psykiska minst lika så. Jag vill ha det där armbandet, eller halsbandet. För det är sånt som gör mig glad, fortfarande.
"Love makes the world go round" ja, så enkelt är det. Men samtidigt så är silver mer jag. Fast halsbandet skulle passa med mitt Emma. Så vackert.

Här är tävlingen:



Vy.

Idag är jag tillbaka på kontoret. Det går sådär. Smärtan är inte lätt att ifrån se, eller känna. Den är konstant men mer eller mindre iaf äntligen.

Jobbar på, men i min egen takt. Sakta idag. För sakta. Marknadsundersökningen ska vara klar på måndag, det är jag som satt deadline och så är det. Jag har just läst igenom allt igen, och hittat stavfel, ord som hamnat fel och andra som hamnat jätte rätt. Hittat lite som borde läggas till och annat som borde dras ifrån. helt enkelt en rejäl genomgång. Nu är det inte mycket kvar. Så jag borde bli klar idag, eller eventuellt imorgon. Det måste jag. För min egen skull. Dock tar det hela längre tid att skriva ut än vad jag anade, filerna är gigantiska. Stora. Maximala. det är tyst här, mitt smatter stör kanske vad vet jag, men nu lossnar det känner jag, skrivkrampen. Prestationsångesten kanske är över, eller bara vilande.


Blåst.

Håll i hatten. Nu händer det massor, men ändå absolut inget alls. Jag hatar beslut.


På begäran

Kommer här fler bilder från sommarens finaste bröllop.


Tidigare inlägg Nyare inlägg