När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Ville ha lunchsällskap och bläddrade i den bästa av böcker, "Teskedsgumman, Pettson, Pelle Svanslös och alla de andra" ,en bok med beskrivningar av alla julkalendrar i TV och radio från 1958 till 2004, bilderna är självfallet själva julkalendern. Försöker komma ihåg och minnas. Och det är konstigt det där med minnen, det är de små sakerna man kommer ihåg, inte handlingen utan kanske ett ansikte, ett paket, eller bara känslan av hur det kändes att se/lyssna på kalendern.

1986 hette kalendern på TV "Stjärnsmällar och julpussar". En fantastisk titel. Då var jag åtta månader, exakt när sista avsnittet visades. Jag satt i den åttonde raden av byrålådor hemma och fotades, precis som alltid när vi "fyllde månad" första året. Min allra första jul. När jag läser om kalendern ler jag åt att den utspelade sig i Dalarna, det känns speciellt på något vis.

Minnet spelar mig ett spratt, jag vet inte om det är julkalendern "Ture Sventon privatdektetiv" jag minns eller om det är serien. Vad jag minns är alla temlor (Ture Sventon läspade, så "s" blev till "t", vilket innebär att han egentligen hette Sture Svensson (!)), men mest minns jag Ville Vessla, tror jag i alla fall. Eller så är det bara historien om hur de gömde skor under gardinerna för att vi inte skulle gå in i vissa rum hemma.

1990 är jag fyra år. 1990 var "Kråkan och Mamma Mu" kalendern i radion, och jag minns hur jag låg i sängen och lyssnade, fick vakna till liv sakta innan det var dags för dagis. Sen några år senare kom böckerna, jag läste dem själv. På Tv var det Kurt Olsson som hade sin kalender, då var jag för liten för att få kolla på Tv men det fick Gustav och det jag minns är hans berättelser. 

Men 1991 hade jag vuxit in i Tv ålder, men trots det är det kanske inte just kalendern i sig jag minns bäst utan det är hur Gustav låg dubbelvikt i soffan och skrattade. Men nu när jag kollar på kalendern så minns jag ändå, jag minns allt känns det som. "Sunes jul" kommer nog alltid vara den kalendern som var den roligaste och sm fortfarande är rolig. Genialiskt. En klasiker redan då. Det är svenskhetens svenskhet. 


Och sen fortsätter det, jag bläddrar vidare, minns vissa kalendrar mer än andra, tycker det är konstigt att jag inte minns vissa överhuvud taget. Att Ica spelade katten i "Tomtemaskinen" som jag inte riktigt fattar varför den heter så, det är i alla fall kalendern med Pettsson och Findus. 

1994 är speciellt. Då läser jag som mest, lånar Eddie böcker varje vecka på bibloteket, och då, kommer den som julkalender. "Håll huvudet kallt", men det blev väldigt konstigt det där, det fanns en bok som hette just så som kalendern som var min favort, men det var "Eddie och Johanna"- boken som filmatiserats men de hade bytt titel på det till kalendern. Eddie var nog mer betydelsfull för mig än vad jag någonsin kommer att förstå, Eddie hade också astma och var utanför. Det var väldigt speciellt för mig. 


Vi sjöng med kören kl 17.00 varje onsdag och det blev brottom hem till kalendern 1995, det var "Jul i Kapernaum",  egentligen minns jag inget mer än en sång, jag kan den än, sista sticket är väl egenltigen det jag minns bäst och tycker fortfarande att texten är väldigt stark. 


 
1996 var det den där kalendern som alla älskade, utom jag. Jag tycker fortfarande att det är irriterande att alla tycker som dom tycker. 1997 så trodde jag att det var sista året jag skulle se på kalendern, så jag såg till att inte missa något. Pelle Svanslös var egentigen fantastiskt bra, med Björn Källman i huvudrollen. Och så blev det kalender från Göteborg, När karusellerna sover, och jag tittade, förståss, jag trodde inte det skulle bli jul annars fullt ut.

Och så kom Julen hjätar, jag minn sjulkulan väl, vi tänkte att det vore en perfekt utstyrsel till maskerad. Det var 1999 och hur gammal jag var då, det spelar ingen roll längre, jag tittade för att finna känslan. Men året där efter, så kunde jag inte smyga med mitt tittande längre. Jag blev som förtrollad av finlandssvenskan som var speaker och Ronny och Julia var mysigt att titta på, den musikaliska familjen. Kaspar var nog samma sak, det var lite Eddie-vibbar över hela kalendern och jag tittade. Åt lusekatter till julkalendern på lucia. Kaspar i Nudådalen. Men sen började det spåra tyckte jag, kanske berodde det på att jag nu insett att julen faktiskt kommer även om jag inte kollar på kalendern. Men jag tycker det är lite konstigt at jag inte tittade på Allrams Höjdarpaket. För nu tycker jag ju just den kalendern var fantastiskt kul, men kanske det är så, att just då var jag missnöjd med hur kalenderna blev för moderna i kontrast till min klassiska jul. När jag nu sett på Allrams Höjdarpaket har det ju varit av helt andra anledningar, kanske det är där hemligheten ligger. Syftet till tittandet.

Kanske inte min lista helt stämmer överenns med klippet jag hittat, men ändå, det är kul och speciellt. Min topp tre:
1. Sunes Jul
2. Håll huvudet kallt
3. Ronny och Julia



Och jag längtar till jul, för nu vet jag att oavsett om jag tittar på kalendern eller ej så kommer den, lika intensiv och underbar som alltid. Men lite annorlunda för varje år, men det finns vissa saker som hitills inte förändrats och det är mängden paket, men kanske är det julen 2009 som även det förändras. I år ska vi göra egen pepparkaksdeg, det måste vi. Det stora julbaket.

Så enkelt. Så snyggt. Så bra.