Känns som allting vänder.
Måndagsfeeling
Det finns två lägen för mig på måndagar:
1. Yber produktiv
2. Yber trött
Men idag slår jag mig själv med häpnad och kombinerar dessa lägen. Men nu kom huvudvärken och tröttheten verkar vinna. Har dock hunnit med nästan allt jag skulle idag. Nästan. Nu är det fakturering som gäller.
1. Yber produktiv
2. Yber trött
Men idag slår jag mig själv med häpnad och kombinerar dessa lägen. Men nu kom huvudvärken och tröttheten verkar vinna. Har dock hunnit med nästan allt jag skulle idag. Nästan. Nu är det fakturering som gäller.
Ett blankt papper.
Sånt här går jag igång på. Block med tjocka vita sidor redo att fyllas. Som bäst trivs jag när jag dessutom hittar en penna i mitt pennfodral som har alla egenskaper -glider fram över pappret, är svart och lite á caligrafi-hållet-känslan. Har varit på en fantastisk sittning, en suveränt initativ med underbara föreläsare. Så bra så att man nickar åt varenda ord som sägs. Tack Mattias och Navid.
Jag gick nedför den gamla stentrappan och fortsatte att fundera över min tillvaro och frågan som vi fick:
- Vad vill du göra som du inte gör?
Svaret kom snabbt, jag vill skriva med båda händerna. Kanske är det en metafor för att jag vill använda mina händer mer än vad jag gör idag. Jag vill hem till mina pensalar och låta tankarna färgas.
Hemligt recept.
Förövrigt gör jag numera världens godaste paj. Kokos och annat spännande knaprigt däri. Receptet håller jag hemligt tills vidare. Förra veckan provade vi med jordgubbar i, det fungerade suveränt bra och blev fantastiskt gott. Krispigt och segt på en och samma gång.
Färgglad
Det är så konstigt med mig. När allt är kaos och stress så går jag iväg och köper nya färgpennor och plötsligt är allt lite klarare. Jag är färgglad. Idag är planering i fokus och se så lätt det går bara jag har mina pennor i närheten. Kaos på skrivbordet får man liksom ta om man vill vara färgglad.
Fotriktigt.
Idag har jag gått en mil. Hur bra som helst. Men nu gav fötterna upp, som vanligt ska något strula till sig när jag fått upp tempot. Dumma trampdyna, att få ny hud tar en vecka minst. Jag får gå ändå. På häl.
Prosit.
Vi har friskvårdseftermiddag idag. Hur ska det gå med min allergi?!
Så att smilegroparna spricker.
Jag känner så mycket för alla dessa underbara människor. Mina vänner.
I jakten på tid.
Allt rasar på i världens tempo, jag springer efter med andan i halsen. När hann det bli maj?!
I helgen ska jag försöka komma igen. Springa ifatt mig själv igen. Eller kanske krypa. Idag har jag inte ont i huvudet, än, det är första gången på tre veckor. Det känns underbart. Men klockan är ju bara lunch. I helgen ska jag ut på mer vitsippsjakt. Jag kan inte få nog.
I helgen ska jag försöka komma igen. Springa ifatt mig själv igen. Eller kanske krypa. Idag har jag inte ont i huvudet, än, det är första gången på tre veckor. Det känns underbart. Men klockan är ju bara lunch. I helgen ska jag ut på mer vitsippsjakt. Jag kan inte få nog.
Svenskan och jag
Vet inte varför men jag är besatt av svensk musik med svenska texter och att läsa böcker på svenska skrivna av svenska författare. Det är så äkta, så lätt att ta till sig.
Behandla andra så som du själv vill bli behandlad?
Igår var jag upprörd. Knöt mina skor och gick tillbaka in igen, i mig själv. Bort från allt. Måste sluta upp med att ta så illa upp, de vet inget om mig mer än det som står i sina journaler. Det är inte jag det är bara en del av mig som är fel. Och som är deras fel. De skämms över att de inte hittar vilken skruv som är lös. De borde skämmas över att jag sakta börjar vänja mig vid att de inte kommer hitta skruven heller och att de uppmanar mig till det.
Jag är inte bitter, jag är väldigt sviken.
Persiennen är fortfarande trasig. Som en påminnelse där uppe och på något sätt gör det mig trygg. För jag klarade det, då klarar jag allt.
Jag är inte bitter, jag är bara bäst. 