Söndagshuvudvärk.
Nu är vi inflyttade. Jag trodde inte det skulle kännas så fantastiskt underbart som det gör på en gång, men det gör det. Sitter i den nya soffan och myser. Popcorn på gång och allt är bra, riktigt bra. Idag har varit vår sätta-upp-allt-som-ska-sitta-på-väggarna-dag. Men, allt kom inte upp. Mina tavlor står fortfarande lutade mot väggarna. Hur kan det vara så att där mina tavlor ska sitta är det betongvägg? Galet irriterande och faktiskt pinsamt nog lite ledsamt. Men, det kommer lösa sig men jag hade velat ha upp allt idag. Allt. Allt på vår sätta-upp-allt-som-ska-sitta-på-väggarna-dag som snarare blev till en sätta-upp-allt-som-INTE KRÄVER JÄRNSPIKAR-dag. En söndag som sambo. Vecka två börjar imorgon.
Med äppelmos i.
Men vad är detta? När uppkom detta sug? Jag vill äta semla, nu. Ungefär en månad för tidigt. Botemedel?
Mod
Igår var en fruktansvärd dag. Men, på något konstigt sätt så gick dagen fort. Jag klarade av det jag varit nerös för sedan i november, jag klarade av att resa mig efter utan att svimma. Jag gjorde det faktiskt, även om många tårar förbrukades.
Idag rullade bilen 06.30 tillbaka hem. Tidigt men ändå är jag pigg, som en resorvar plötsligt har öppnat sig eller så är det bara nervositeten som släppt. Bra känns det i alla fall.
Idag rullade bilen 06.30 tillbaka hem. Tidigt men ändå är jag pigg, som en resorvar plötsligt har öppnat sig eller så är det bara nervositeten som släppt. Bra känns det i alla fall.
Break.
Idag är en sån där dag där jag ena sekunden är hyper effektiv för att i nästa behöva pausa. Det är som om mina hjärnceller har fest och hoppar. Jag behöver koppla av ena sekunden för att nästa kunna fokucera igen. Nu pausar jag. En stund. Och nyser gör jag konstant. Högt och blött. Men jag håller min tidsplan, ligger till och med före.
Clara är i stan. En vecka nästan. Det tycker jag om. Igår gjorde vi precis sånt där jag längtat efter; vi pratade massor och åt ännu mer. Vi åt grekiskt för att sedan runda av med icke kladdig kladdkaka. Sånt där som bästa vänner gör, tillsammans. Tahiti drack vi, precis som alltid. Sen blev det läggdags alldeles för snabbt, och imorse var det svårt att gå upp och ännu jobbigare att väckas av ännu ett larm väl på bussen, minns inte ens att jag satt ett sådant men tur att det pep. Idag var det varmare igen, runt -10. Men vid ån, där är -10 fruktansvärt kyligt. Det biter tag och håller sig fast. Allt jag kan tänka på nu är att jag vill åka hem. Åka slalom.
Clara är i stan. En vecka nästan. Det tycker jag om. Igår gjorde vi precis sånt där jag längtat efter; vi pratade massor och åt ännu mer. Vi åt grekiskt för att sedan runda av med icke kladdig kladdkaka. Sånt där som bästa vänner gör, tillsammans. Tahiti drack vi, precis som alltid. Sen blev det läggdags alldeles för snabbt, och imorse var det svårt att gå upp och ännu jobbigare att väckas av ännu ett larm väl på bussen, minns inte ens att jag satt ett sådant men tur att det pep. Idag var det varmare igen, runt -10. Men vid ån, där är -10 fruktansvärt kyligt. Det biter tag och håller sig fast. Allt jag kan tänka på nu är att jag vill åka hem. Åka slalom.
Och klockan slog nytt år
Det är en ny början. 2010.
